Skador av bett.
Hästar är ofta rädda för bettet eftersom det ligger mot hästens mest känsliga del som är full av nerver – tungan, och kan orsaka smärta vid minsta obalans eller okänsla från händerna. Ett bett är från början uppfunnet för att kontrollera hästen, vilket jag tror de flesta använder det för än idag.
Ett bett kan användas mjukt och med den bästa intention men väldigt få ryttare har den kunskap eller känsla som krävs. Och även om det vore så, är ett bett helt oskadligt då? Stämmer det att det bara är handen som är av betydelse i fall bettet är smärtsamt och skadligt för hästarna eller ej?
Ofta hör man att ett bett inte är hårdare än handen som håller i tygeln. Men de senaste årens studier och forskning visar att det inte riktigt är sant. Ett bett utövar ett negativt tryck på tunga, laner och slemhinnor bara genom att finnas i hästens mun. Däremot har kraften i tygeltagen betydelse för hur STOR skada bettet kommer att göra.
Forskning visar också att ett bett är orsaken till över hundra beteendeproblem. Även för rutinerade ryttare och kuskar finns det en överhängande risk för skador i hästens mun med ett bett. Effekterna av bettet och hur det påverkar hästens munhåla är okänd för de flesta utom för hästtandläkare och forskare. Studier har visat att det är stor variation mellan hästar hur mycket utrymme de har i munnen där bettet placeras mellan under- och överkäke vid lanerna.
Hur påverkas munnen av ett bett?
Det finns vassa kanter på hästens tänder som ställer till problem när man sätter in ett bett. Hos en häst med stängd mun utan bett ligger tungan tryckt mot gomtaket men med ett bett i munnen trycks tungan ned mot underkäken och bettet. Här finns risk att tungan kläms mellan bett och underkäke och orsakar skador, och att bettet pressar tungan mot tändernas vassa kanter och ger sår. När vi betslar hästen kommer vi även att påverka en mängd olika naturliga reflexer i lanområdet och nerver i gommen som reagerar.
Bettet påverkar också hästens möjlighet att producera saliv och svälja och hela andningen. Speciellt kapplöpningshästar kan drabbas av kvävning när de ansträngs hårt med ett bett i munnen.
Som om inte detta vore nog används ofta också traditionellt en nosrem för att stänga igen hästens mun. Nu får hästen ännu svårare att andas. Detta är en alltför vanlig lösning för ryttare och kuskar gällande beteenden som öppen mun, tungan utanför munnen, tungan över bettet etc. istället för att ta hand om orsaken.
Hästar som lägger tungan över bettet gör det av en anledning – för att skydda gommen när bettet tar i där. Detta beteende kan vara reflexmässigt som när hästen matar bak fodret med tungan när det är fullt i munnen. Vissa löser problemet med att binda fast tungan med ett tungband och konsekvenserna blir ett jack rätt över tungan. De mentala och emotionella skadorna på hästen vill vi nog inte ens tänka på.
När ett tvådelat betsel ligger över tungan skapas en skarp brytpunkt som lätt trycker mot gomtaket. Ett tredelat bett är att föredra framför tvådelat eftersom de tre länkarna ligger bättre. Ett bett med hävstång ökar kraften i tygeltagen och därigenom även skaderisken. Hävstångsbetsel skall alltid användas med kindkedja. Ett odelat betsel av denna typ är att föredra eftersom mundelen ligger mer stabilt och risken för klämskador minskar.
Ett bett med tungfrihet sägs tillåta hela tungan att få plats i porten(upphöjda bågen), men tungan fyller hela munnen och tar i mot tänder och gom. Tungan flyter ut mot lanerna där det inte finns tänder. Tryckpunkter skapas av ett bett med tungfrihet, vid hörnen av tryckfrihetsbågen mot tungan och om porten är bredare än lanerna kläms tungan ordentligt.
Andra problem kan vara att porten också kan ta i gommen och att bett och båge roterar när man tar i tyglarna. Begreppet tungfrihet går alltså i verkligheten aldrig att uppnå eftersom det inte finns något utrymme mellan tunga och gom då munnen är stängd.
Ett rakt bett fördelar trycket jämnt över hästens tunga och ligger mer stilla. På grund av det trånga utrymmet är det bättre med ett smalt bett men det trycker lättare in i tungan. Med ett kandar dras bettet upp och ner i hästens mun upp till 2 cm varje gång man tar i eller släpper efter i tyglarna. Bettet trycker in i tungan och det bildas en kulle som trycks uppåt. Konsekvensen blir ofta att hästen lyfter bak tungan för att undvika smärta. Det finns också en överhängande risk att kandaret kolliderar med tränsbettet.
Om man rider med bett rekommenderar hästtandläkare generellt att tänka på följande:
*Välj allra helst ett rakt eller tredelat betsel.
*Variera bett ofta. Det är bästa sättet att minimera skador. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen.
*Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i rad.
*Växla med bettlöst alternativ.
*Variera typ av nosgrimma och dess placering och rid helst utan. Nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan.
*Rid inte med nosrem runt munnen. Detta skadar tänderna, gör så att hästen inte kan öppna munnen och tala om att något är fel och begränsar andningen.
Fastställda skador utav ett bett
Den vanligaste orsaken till utvecklandet av undvikande beteenden eller aggressiva beteenden mot människor tros vara smärta i ryggen och i munnen. Bettanvändning kan leda till:
-Skador på laner, tunga, gom, underkäke och haka
-Benhinneinflammation i underkäken
-Skärsår i slemhinnan
-Svåra kroniska skador, bland annat i form av infektioner i käkbenet
-Benpålagringar som följd av inflammationer i lanerna
Hur vanligt är det med skador?
Majoriteten av alla hästar som rids eller körs med bett har skador i munnen. En svensk studie undersökte förekomsten av sår i munhålan hos drygt 100 hästar och slutsatsen blev att förekomsten av sår hade fördubblats efter ridning på ledat tränsbett och nosgrimma i sju veckor. Hästarna hade kommit direkt från sommarbete när studien inleddes.
De hästar som hade ridits regelbundet utan vila, med olika ryttare och bett visade mycket stor förekomst av skador och sår i munnen. 94 % av hästarna hade sår eller ärrvävnad efter gamla sår i munhålan men ändå hade inte någon av ryttarna i studien märkt att hästen hade ont i munnen.
Många hästar visar missnöje, signaler och beteenden utan att för den skull bli lyssnade på. Många ryttare och kuskar löser i stället problemet med att dra ihop nosgrimman hårdare eller spänna åt en nosrem runt munnen. Detta döljer bara symptomet för orsaken och problemet finns fortfarande kvar och hästen får leva med smärtan. Beteenden som kan vara symptom på smärta ifrån bettet kan vara:
- Gapar
- Lägger tungan över bettet
- Är ”tjafsig” och bråkig i munnen, tuggar och fixar med bettet
- Vägrar gå framåt
- Bockar
- Sparkar bakut
- Rusar mot hinder
- Piskande med svansen
- Huvudskakningar
- Synliga ögonvitor
- Bakåtlagda öron
- Inlärd hjälplöshet (apati)
Bettlöst istället?
Om vi går in på de vanligaste anledningarna till att man använder ett bett så har vi:
- För att kontrollera hästen
- För att styra och stoppa hästen
- För att mobilisera hästens käke
- För att få känslighet och lätthet
- För att rida med kontakt och få hästen på tygeln
- För att få precision
Behövs ett bett för att uppnå detta? Det är många människor som bevisat vad de kan uppnå med hästarna utan att ha använt ett bett. T ex Klaus Ferdinand Hempfling som rider helt bettlöst och Alexander Nevzorov som lär sina hästar höga skolan Haute Ecole i bara en cordeo (halsrep).
I första hand handlar tvekan till ett bettlöst alternativ för människor om att de tror att det inte går att kontrollera hästen utan ett bett. En välutbildad ryttare har lärt sig att man inte använder tyglarna som stoppsignal annat än i nödfall. Man lär hästen i första hand att stoppa med inverkan från tanke, kroppsspråk och energi.
Att lära hästen att stoppa med ett lätt och smärtfritt tryck på nosryggen är mycket mer tillförlitligt än att dra den i munnen med ett bett. Ett bett kan ge kontroll i en nödsituation och kan få dig att känna dig tryggare. MEN smärtan och obehaget från ett bett kan få hästen att skena för det är en naturlig instinkt att springa ifrån smärta eller något som skrämmer den. Hästar kan också ta kontroll över ryttaren genom att greppa bettet.
Det finns inget bett i världen som kontrollerar en hästs känslor. Kontrollen sitter inte i munnen på hästen utan i sinnet. I en nödsituation behöver du böja hästens hals åt ena sidan. Då får hästen svårt att springa iväg med bara ena sidan av kroppen. Man lär hästen det först från marken eftersom det är en sårbar situation. Dock är detta ingen garanti att du verkligen kan böja hästen i en nödsituation. Att rida ut i naturen utan ett bett är alltid en större säkerhetsrisk som ryttaren noggrant bör ta i beaktande.
Det behövs inte ett bett för att böja hästen. Allt handlar om att ha en kommunikation med förtroende med hästens sinne – inte att kontrollera den med tvång och smärta. MEN ett bett ger en ryttare mer trygghet i en sådan situation och i de flesta fall kan man stanna en häst i en nödsituation. Riskera aldrig din säkerhet om du inte känner dig trygg i att t ex rida ut i naturen bettlöst.
Att få en häst som har självkontroll, d.v.s. inte rusar iväg, lärs genom att först rida med långa tyglar i alla gångarter. Kontroll kommer inte genom restriktioner utan genom frihet.
Det sägs att en häst som är riden på bett inte kan vänja sig vid bettlöst över en natt, att det kräver stor kunskap hos ryttaren att skola om hästen och att det kommer att ta lång tid. Tyvärr riskerar sådana rykten att sakta ner omställningen till bettlösa huvudlag helt i onödan.
Studie Från Bett Till Bettlöst
När 605 hästägare i en studie bytte till bettlöst huvudlag – från en dag till en annan – så framkom det att man på en gång blev av med en stor mängd oönskade beteenden som hästarna uppvisat, som istadighet, huvudskakningar, hett temperament och ovilja att ta tygeltagen. Även hästarnas andning och rörelsemönster påverkades omedelbart positivt av att bettet plockades bort.
En annan missuppfattning kring bettlösa alternativ är att man helt enkelt inte kan utbilda sin häst lika effektivt utan ett bett. Även detta har motbevisats i forskning. Under en australiensisk studie utbildades unghästar, både från marken med longering/tömkörning och under ryttare, en grupp med bett och en grupp med bettlöst huvudlag.
Resultaten visade att de hästar som ingick i den bettlösa gruppen presterade minst lika bra, om inte bättre, än den grupp med hästar som ridits in med bett. Den bettlösa gruppen visade mindre frustration, sänkte huvudet till en mer avspänd form under arbete och hade lägre puls än gruppen som utbildats med bett.” Ur forskningsrapport från Djurens rätt.
Bettlösa huvudlag utövar även de ett tryck måste vi vara medvetna om, men eftersom det inte finns något i hästens mun benämns de som snällare mot hästen och icke-invasiva.
Traditionella bettlösa träns som hackamore, bosal och sidepulls bygger ofta på en smärtbaserad mekanism för kontroll så bara för att man rider bettlöst betyder det inte att det är oskarpt. Om du går över till ett bettlöst alternativ bör du leta efter ett som inte är tvångsbaserat utan är konstruerat ungefär som en grimma och att det inte har hävstångsverkan eller är spänt runt nos och käke.
Genom att rida bettlöst utan smärtmekanism finns det inget i hästens mun som tillfogar obehag, smärta eller skador. Du utvecklar en kommunikation på ett högre plan med en helt annan känsla. Du kan till och med rida med så gott som bara tanken. Ett bett behövs inte. Vare sig för kommunikation, precision eller kontroll.
Alla beteendeproblem som normalt uppkommer med ett bett försvinner och hästen blir mer stadig, uppmärksam, harmonisk, avslappnad, samarbetsvillig och uttrycksfull. Framåtbjudningen ökas och ett starkt förtroende för ryttaren etableras.
Om vi för ett ögonblick tror att ridning eller körning etc. har att göra med vad vi sätter i hästens mun så är vi helt fel ute. Det är inte hästens mun vi rider – det är sinnet, fötterna och hela dess kropp! Ett bett i munnen är inte nödvändigt för att uppnå biomekanik, form och kommunikation för att kunna utföra allt det vi vill och med ett fantastiskt resultat!
Grand prix-ryttarinnan Uta Gräf rider bettlöst:
Faktakällor: http://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/bett-eller-bettlost
http://www.djurtandvardskliniken.se/betslingens-grunder.html
Lär dig mer i privata studiegruppen:
https://www.facebook.com/groups/Dancewithhorses
Ofta hör man att ett bett inte är hårdare än handen som håller i tygeln. Men de senaste årens studier och forskning visar att det inte riktigt är sant.
Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras.
© 2014-2022 Anneli Westlund – Dancing With Horses
All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.