My Course For Frédéric Pignon

Magalis föräldrar födde upp hästar och hon växte upp med att träna hästar i dressyr med sin pappa. De tränade tillsammans med Magali på hästryggen och pappan lärde hästarna piaff och passage från marken. Hon var runt åtta år och höll i tyglarna och pappan gjorde dressyrövningarna.

När hon hade ålder att arbeta med hästarna arbetade pappan tillsammans med henne mycket. På den tiden var han berömd för han rehabiliterade hästar som var illa behandlade eller farliga. De började få ta emot många hästar med olika stora problem på gården.

Det var väldigt hjälpsamt för Magali att få arbeta med olika sorters hästar utan fara. Pappan var då säker på att hästarna var mycket bättre och lugnare så för henne var det en stor upplevelse att se många hästar med dåligt uppförande och med tid och mycket kärlek var de mycket mer mjuka och lyckliga att arbeta.

Det fick henne att tänka att det var det hon ville göra i sitt liv. Göra hästarna lyckliga att arbeta med sin ryttare i ridningen och på marken och se till att ha trevligt med hästarna och vara tillsammans. Så det startade med det.

När hon var 18 år sa pappan att hon behövde se något annat och skickade henne till Portugal. Hon stannade där i ett halvår och arbetade med mycket duktiga ryttare och när hon kom tillbaka gjorde hon sin egen mix av träning. Det hon gillade. På det klassiska viset men på ett mycket artistiskt vis. Hon följde vad hästen ville göra, mixade allting och gjorde sitt eget arbete. Efter det träffade hon Frédéric och de började göra shower tillsammans.

Frédéric har en liknande bakgrund där pappan hade hästar när han var ung. Pappan var skollärare men var inte riktigt lycklig. Han ville vara mer i naturen och köpa hästar igen och Frédéric var sex år när pappan köpte första stoet.

För Frédéric och hans bror som var väldigt passionerade för hästar, var det som en dröm som gick i uppfyllelse. Pappan hade pratat så mycket om hästar för dem att det blev en dröm. Det blev flera ston, en hingst och föl. De gick på stora, stora fält runt gården, nästan som vildhästar.

Frédéric och hans bror lekte med hästarna utan sadel och träns, utan något. De var en del av flocken och med ett naturligt sätt att kommunicera och vara med dem. De satt på ryggarna fritt och sprang med hästarna.

Men när de skulle kommunicera med hästarna på det normala sättet och de anlände till den normala hästvärlden till ett hästträningscenter, kände Frédéric sig annorlunda. Människor var konstiga mot hästarna, brutala. Det var våldsamt ibland och folk tyckte Frédéric var galen som pratade med sina hästar.

Men sedan anlände han till ett hästträningscenter där Magali arbetade vid denna tid. Han blev förälskad, först i hästarna, sedan i Magali. Han visste att de hade spanska hästar men kände inte familjen.

Men han kände till ägaren som var väldigt berömd vid denna tid och hade Delgado Breeding Farm. Frederic träffade Magali och efter det arbetade de två år tillsammans på detta träningscenter med handikappade människor. För dem var det en fantastisk upplevelse, för dessa människor fick en fantastisk relation till hästarna. De talade inte, det var inte verbalt.

Efter det skapade Magali och Frédéric sitt eget stall och de började arbeta och göra shower vid denna tid. De var väldigt kreativa, artistiska och introducerade som en dans en hästakt. Så folk började ringa dem för de ville ha deras uppträdande och de började turnera runt, Tyskland, Schweiz och överallt i Europa i tre år och gjorde de stora showerna.

Den första stora showen de gjorde var i Globen i Stockholm. Den internationella turnén startades alltså i Stockholm. Efter alla stora shower ville de göra något annat och så småningom startades Cavalia och de turnerade med denna show i sju år för över fem miljoner människor runt USA och Kanada. De återvände sedan hem till Frankrike för att pensionera de gamla hästarna.

Distans till personliga utrymmet viktigast

---

Under denna kurs arbetar Frédéric med unghingstar vars ägare kommit till farmen med dem. Magali håller under tiden dressyrlektioner för de med äldre hästar. Frédéric arbetar hästarna en i taget först i grimma och grimskaft. Störst fokus är i början på att unghingstarna ska respektera personligt utrymme och kunna backa undan från honom.

Första unghästen ut är en kolsvart frieserhingst som är mycket respektingivande men osäker. Frédéric har den i grimma och grimskaft i den lilla inhägnaden på ca 10 x 10 meter. Varje gång hingsten tar ett steg emot honom, backar han den.

– Det handlar inte om att vara snäll eller inte – det handlar om respekt. Det är oerhört viktigt att hästar kan hålla distansen. Om de lär sig att vara för nära blir det farligt. Hingstar är inprogrammerade att utmana. Hästar känner sig också bekvämare när de är på avstånd. Våra känslor påverkar förhållandet till hästen, illusionen om att hästen är vår ”baby”.

Utrymmet kommer in i det och om man inget säger, kommer hästen in mer och mer. Vi kan behandla våra hästar med all kärlek vi har, men vi måste behandla dem som djur, hästar, och se vad de behöver.

Ha din vision, din idé att följa, men var samtidigt väldigt grundad. När hästen mår väl blir det en bra relation. Låter du hingsten alltid vara nära dig och trycka dig kan den en dag döda dig. De dödar varandra med bogen, förklarar Frédéric allvarligt.

Han backar hästen med fingrarna på dess bringa. Han backar den med spöet på bringan och flyttar hästen åt sidan med spöet på bakdelen. När hingsten kan respektera Frédérics utrymme fortsätter lektionen med hästen fri och med hjälp av en lång pisk visar han för hästen vad han vill.

Frédéric berättar att pisken gör att han kan vara mer precis. Hingsten springer lös i trav på spåret i den lilla fyrkanten och Frédéric ber den göra halt och vändningar ibland. Sedan följer han med hästen vid sidan om.

Nästa hingst är en skimmel. Den är lite stressad. Han leder den i grimma och grimskaft och stannar den, backar den. Han sänker huvudet på hästen. Sedan ber han den gå framåt med spöet mot sidan på den. Frédéric gör halt och masserar hingsten innan han släpper den lös. Han driver på den med hjälp av longerpisken.

Efter varje övning försäkrar han hästen om att allt är okej och smeker den. Fuxen är inte intresserad av relationen. Den tittar utåt. När aktion och reaktion är bättre på hästen avslutar han lektionen så hästen blir kvar i det sinnet. Målet är att väcka upp den så den är redo för interaktion. Först avgör han vilket koncept hästen har att arbeta med människor, sedan etablerar han sina regler och börjar arbeta hästen.

– Reglerna är för att jag inte vill äta sanden, säger Frédéric och alla skrattar.

– Vi måste installera konceptet för hästen har ingen tanke på ridning. Därför är det så viktigt med reglerna så hästen kan förstå, betonar han vidare.

Lyssna på dig själv och på hästen

En ny skimmel kommer in i manegen och ägaren får visa hur hon jobbar med hingsten. Den är på högre nivå och har blivit tränad med ägaren och Frédéric förut. Frédéric arbetar med Kompliment och ber hingsten gå ner på knä. Hästen utför övningen men visar att den inte är helt bekväm med det.

– Man bör be om övningen igen och igen när hästen inte lyssnar och när den gör det säger man: ”Okej, fint”!

Frédéric betonar att när hästen gör något väldigt bra måste vi visa det. Det är svårt att lyssna på hästen och på sig själv när så många människor säger vad som är rätt. Det gäller att förhandla, diskutera och lyssna på sig själv och inte ge upp. Han förklarar att efter varje övning bör man ta en paus, sedan en annan, beroende på häst.

Är hästen förvirrad bör man bara göra en övning. Vi vill ha det bra, mycket, perfekt men det är för tungt för hästen. Vi är alla på detta sätt. Hästen lär sig steg för steg, varje gång lite mera. Var öppen och känn vad hästen känner, lugna hjärtslag. Var nöjd med steget hästen tar just nu, så kommer nästa, råder han.

Frédéric tycker att för många övningar är för mycket för denna häst. Den är ibland tyst eller kan få panik. Grunden behöver bli mer stabil. Övningarna behöver vara korta med en början och ett slut.

Kompliment är en bra övning för hästen. Han menar att man aldrig ska mixa ”Kompliment” och ”Ligga ner” för signalerna är väldigt lika. Övningarna bör utföras på olika platser. Med tiden gör man mindre och mindre och hästen gör det själv. I början stödjer man bara.

Sedan arbetar han med piaff och toucherar nedre delen av skinkan med spöet ovanför hasen. Först ska hästen lyfta bakbenen med motivation. Man behöver ge precisa signaler och behöver hästens intresse för att det ska bli tempo. Man arbetar med hästens sinne – bra, positivt, roligt!

Människor skyndar på för mycket

Nästa dag börjar Frédéric med frieserns andra lektion. Han lägger handen på hingstens panna för att fråga vilken kontakt den har med människan. Han ska omforma en relation mellan häst – människa. Frédéric berättar att hingsten är tre år och man har börjat för tidigt med den, med en obekväm sadel.

Hästen kommunicerar inte mycket, den är avstängd inombords och förväntar sig inte bra saker från människor. Frédéric menar att man alltid måste ta sig tid när man arbetar med hästar. Människor är alltid för upptagna med att skynda på. Ta dig tid att bara observera hästen och gör ingenting. Varje stund säger hästen något.

Vid löslongering ber Frédéric om något, hästen svarar. Hästen erbjuder något, Frédéric svarar. Hästen frågar med ögonen: Ska jag framåt? Är jag trygg? Hästen börjar få ett intresse av honom genom att leka på detta sätt.

Frédéric visar att han är intresserad av och lyssnar på hästen. Hästen säger: ”Okej, då lyssnar jag”! Det handlar om att få hästen lätt. Att hästen ska uttrycka sig på sitt eget sätt, sitt eget sätt att röra sig. Inte människan som säger ”gör det och det”. Hästen ska förflytta sig själv, det ska inte vara människan som gör det.

Frédéric springer bredvid hästen och gör övergångar mellan skritt och trav.

– Det är okej om hästen springer iväg, säger han.

– Det är en del av libertyträningen att tillåta att hästen springer iväg. Sedan ska man bara vara tålmodig tills hästen kommer tillbaks av sig själv. Det är viktigt att hästen får uttrycka sig själv. Några få ögonblick när traven eller galoppen var riktigt bra, det är tillräckligt.

Uppskatta alla små saker. Vi människor vill alltid ha mer- nu gör vi ett steg till! Uppskatta de små stegen. Om vi tvingar hästen mer än den har förmåga till, är det frustrerande för den. När vi begär för mycket. Det kan se enkelt och lite ut för oss, men för hästen är det mycket, förklarar Frédéric vidare.

Var medveten om kroppspråket

Ägaren till hästen går in och tar över och Frédéric ger råd:

– Var medveten om kroppsspråk, spänning, andning och axlar när du arbetar med din häst. Ha en känsla inombords att allt är positivt, gör yoga för dig själv under kontroll med bra rörelser.

Kontrollera din egen inre stress. ”Bli lugn, bli lugn” funkar inte om man själv är stressad. I Yoga finns en Mountain-rörelse man kan göra med sig själv och hästar. Jobba på din inre balans. Andas med magen, instruerar han.

Ägaren ska lära sig uttrycka sig bättre med kroppsspråket så hästen får feedback hela tiden och känner sig trygg.

En skimmel från igår kontrollerar sig bättre idag. Den har mycket osäkerhet men lär sig vara ansvarig för sig själv. Den söker att vara nära som ett föl. Efter lite frihetsarbete ber Frédéric om trav och hästen blir stressad och springer omkring. Frédéric sätter på grimskaftet igen så hästen ska känna sig trygg.

Han förklarar att det inte går att fortsätta arbeta när hästen är stressad, rädd eller har panik. Det är en viktig grund att den vet att när den är osäker eller rädd, är den trygg hos honom. Allt hästen har lärt sig med flocken översätter Frédéric i att kommunicera med människan.

– Vi stannar den, lugnar den, väntar. Faran med att låta hästen få panik är att det blir en vana.

En annan häst longerar han i lina och när han är nära intill hästen och den tränger honom med bogen, trycker Frédéric några gånger med pekfingret mot bogen för att flytta bort den. Sedan stannar han och smeker hästen.

Hästen har en vana att alltid komma nära. För att ändra hästens vanor behöver du först ändra dina egna! Det är mycket mer jobb. Frédérics råd till ägaren är att vara mycket precis. Aldrig tillåta nosen i sitt utrymme. När nosen kommer reflekterar det att knuffa, bita. Bara säg nej.

När han löslongerar galopperar hästen runt som en galning i den lilla inhägnaden. Frédéric står stilla i mitten. Hästen saktar så småningom av och går in till honom. Den försöker hitta en lösning.

Genom att inte göra någonting och stå i mitten säger Frédéric nej, nej och sedan kommer hästen till honom. Han för med sig stabilitet och lugn. ”Jag är här när du än väljer att komma till mig, men jag låter dig göra din egen erfarenhet.” Det är ängslan kombinerat med panik och vägran av auktoritet. Aldrig bara panik.

– När hästen kommer till mig säger jag att det var ett bra val. Här är lugnet, här är du trygg. När hästen rör sig med rakt huvud eller tittar utåt, är den emot relationen. När den är böjd mot tränaren är den i kontakt. Var inte så strikt utan mer precis. Ändra attityd och hästens beteende förändras. Öppna upp hjärtat. Kom i balans, säger Frédéric.

Studier av hästflocken

En eftermiddag studerar vi hästflocken och Frédéric förklarar hur grupperingarna med ston och föl är sammansatta. Hur en häst ger tecken ”Nu går vi framåt” och att de andra framför följer uppmaningen. Här förklarar han också anledningen till att hästar ofta är så nära oss i utrymmet.

– När fölen är vid 4-8 månaders ålder, är de i stadiet där de är väldigt nära sin mamma. De är ännu för unga att lära sig gå undan och hålla avstånd. Människor vänjer av fölen alldeles för tidigt när de fortfarande är väldigt nära stoet, därför har hästarna svårt för i sin samvaro med människor att hålla distans till personliga utrymmet.

Men det är något som är helt naturligt för dem i en hästflock när de uppfostras i sociala regler. Därför vill hingstarna vara så nära. Hingstarna måste lära sig av med det. Att vara nära är bara relaterat till relationen med mamman när de är så unga.

Distansen mellan mamma och föl är nära, men vidrör inte. Som fåglar som flyger. Ledaren driver iväg, säger till först väldigt varsamt, sedan tydligare. Som för oss med pisken. Detta är ”The life of horses”. Om vi inte förstår det har vi ingen rätt att säga åt dem vad de ska göra!

Uppvisning med Lancelot

Höjdpunkten på kursen är när Frédéric visar med en av sina egna hingstar, Lancelot. Först i den lilla arena med grimma och grimskaft. Han visar passage, stegring och jambett. Han kollar vad hästen vill göra och låter honom uttrycka sig.

Frédéric menar att för att utveckla intuition och ett sätt att kommunicera måste man känna sig själv väl. Ta ett problem allvarligt och hjälp hästen. Funkar det i paddocken men inte utanför? Då har du inte etablerat relationen ordentligt.

Som avslutning på kursen gör Frédéric en uppvisning med Lancelot på stora ridbanan där hästen aldrig varit tidigare. Han börjar visa hingsten platsen genom att gå runt med den för den är lite osäker på nya platser. Han låter Lancelot undersöka och hitta sin egen plats. Sedan blir det en fantastisk uppvisning i frihet och till musik. Magiskt!

– Det handlar om att veta hur man interagerar med denna skönhet – hästen – inte mer, avslutar Frédéric.

Efter avslutad kurs samtalar jag med Frédéric och Magali och de visar bilder från sina shower och skänker mig en kalender. I stallet säljs det bl a böcker och teckningar och vackra tavlor av hästar målade av Frédéric själv. En konstnär ut i fingerspetsarna.

Läs den exklusiva intervjun med Frédéric Pignon och Magali Delgado.