Basen av skolningen i Dansa med hästar – Relationship based Art of Riding® från Liberty till Piaff – bettlöst är att det är ett språk av beröring som stödjer att arbeta med känsla och energier. Hästens språk är känsla. Hästar är varelser av känslor och lever i sinnenas värld.
Med dem handlar det om flöde, känsla och energi. Om vi tvingar fram en relation med en annan människa, kan vi få den personens fysiska närvaro men vi kommer inte att ha någon av fördelarna av en riktig, ömsesidig och förenad relation. Om vi väljer en kärleksfull väg för oss själva utifrån hjärtat, tar vi en glädjefull väg och vi skapar konst av ren glädje.
Om vi använder tvång kan vi få hästen att göra det vi vill, röra sig dit vi kräver eller hålla korrekt position, men det är ingen konst och om tvång används på någon nivå kommer vi aldrig att uppnå förmågan och poesin som hästen är kapabel till.
Utan att hästens sinne arbetar i harmoni med ryttarens sinne, finns det alltid någon nivå av motstånd. Många ryttare arbetar konstant med att övervinna motstånd, men när det finns motstånd, har rörelse en skadlig effekt på kroppen och har inget estetiskt värde.
Genom att arbeta med känsla, finns det inget motstånd. Vi blir aldrig indragna i en kamp och vi skapar istället en vana hos hästens sinne att söka harmoni med ryttaren. Hästen söker ryttarens beröring, och följer den beröringen dit den leder – Touch Connection®.
Båda individerna är fria att uttrycka sig i ett glädjande utbyte av varandra. När det är flytande, elastiskt och fritt, har rörelsen en positiv effekt och hästen kan uppmuntras att finna sitt optimala steg, sin mest gynnsamma form, stolthet och grace – och rörelsen blir förbluffande vacker.
Hur får vi rörelsen?
Vi kan få rörelse genom tvång, dominans och aggression, men vi kan inte få harmoni och perfektion. Inom den traditionella ridningen är idén om att rida hästen mellan hand o skänkel i korrekt form, något som åläggs hästen genom ingripande av ryttaren. Ryttaren sätter hästen i “en ram”.
Problemet med detta är att vi faktiskt inte kan placera hästen i en korrekt ram. För att vara balanserad måste hästen placera sig själv. Balans kommer från känsla och är mycket mer precist och värdefullt än vi kan uppfatta från utsidan, oavsett hur många böcker vi läst om dressyr och biomekanik.
Ryttarens första uppgift är att förstå hästen och lära sig kommunicera med den genom ett gemensamt språk baserat på relationen. Lära sig rörelserna och gångarterna hos hästen, och hur dess förmåga att förflytta sig påverkas genom dess hållning. Ryttaren placerar sedan inte hästen, utan kultiverar relationen med hästen som ger ryttaren rätten i hästens sinne att uppmuntra den att för sin egen skull göra en mer balanserad och bekväm förflyttning.
Den välutbildade ryttaren tar sig tid att i sin egen kropp skapa en smidig, balanserad bärighet så att när denne sammansmälter med hästen i rörelse, bidrar kroppen till den harmoniska rörelsen som vi söker ifrån hästen. Ryttaren lär sig också att använda hjälper som inte motsätter sig hästens rörelser, utan som följer och naturligt uppmuntrar den att inta formen, gångarten och riktningen som ryttaren önskar.
Swedish 
English