Dancing With Horses

Etikett: bettlöst

  • The Art Of Lightness – Utan Negativ Förstärkning

    The Art Of Lightness – Utan Negativ Förstärkning

    Utan Positiv – Och Negativ Förstärkning .

     

    I större delen av mitt liv har jag sökt efter lätthet och harmoni med hästar men jag fann det inte i Horsemanship-metoder av idag– jag fann det i den gamla klassiska ridkonsten. Men en glimt av det kommer från den avlidne Bill Dorrance som inte arbetade hästar med traditionella tryck och eftergift-metoder, utan med känsla!

    Och något som går bortom Horsemanship – som lärde mig arbeta med hästar fria från början utan utrustning, rundcorall eller press. En hästkommunikation helt baserad på relationen och hästens fria vilja. Hästarna hade alltid en röst.

     

    HUR VI TRÄNAR HÄSTAR

     

    Hästar tränas positivt med belöning och beröm, men också negativt med konsekvenser och straff. Normalt tränas de baserat på vetenskapen genom operant inlärning, vilket betyder att använda konsekvenser för att forma ett beteende genom förstärkning eller straff, vare sig detta är positivt eller negativt.

    Negativ förstärkning är att ta bort något oönskat för att göra beteendet mer troligt att hända igen. Det ger en konsekvens till en handling som resulterar i att handlingen utförs med större frekvens. Man tar bort en negativ konsekvens för att uppmuntra hästen att svara på begäran igen och igen.

    Straff är en konsekvens till en handling som resulterar i att handlingen utförs med mindre frekvens. Man lägger till en negativ konsekvens för att hästen inte ska göra om beteendet.

    De flesta träningsmetoder bygger på att hästarna motiveras genom att minimera eller undvika obehag eller smärta. De flesta system baserar träningen på negativ förstärkning för att motivera en häst att utföra det som begärts. Exempel på negativ förstärkning är att börja med ett lätt tryck och sedan eskalera trycket, göra det hårdare och förstärka det tills hästen gör vad den blivit tillsagd. Då tas trycket bort för att tala om att hästen gjort rätt.

    T ex om man på marken ska lära hästen att flytta bakdelen och man använder ett lätt tryck med handen. När hästen inte reagerar, eskaleras trycket och görs starkare tills hästen flyttar ett steg i rätt riktning. Då tas trycket bort som motivation och belöning. Och sedan upprepas samma procedur igen.

    I ridning är det till exempel att dra i tygeln tills hästen vänder sitt huvud i den riktningen och sedan ge efter. För att be hästen gå framåt, pressar man med skänklarna. Om det inte fungerar, blir skänkeltrycket starkare. Om det ändå inte ger reaktion sparkar ryttaren med skänklarna eller tar till spöet. Hästens belöning blir att det obekväma trycket eller smärtan, orsakat av ryttaren, upphör när hästen går framåt.

    Metoden baseras på att göra det oönskade beteendet svårt och obekvämt genom förstärkt tryck, och belöna det önskade beteendet med eftergift genom att trycket släpper. Detta fungerar bra för hästarna lär sig ganska snart att börja svara på lättare och lättare tryck för att undvika konsekvenser av obehag eller smärta. Men tryck är ingen hjälp. Tryck går emot hästars natur och instinkter och tar fram motstånd och rädsla, eftersom metoden baseras på obehag och tvång.

    När hästar inte svarar tror man att hjälpen inte var stark nog, men i verkligheten var hjälpen troligtvis inte tillräckligt lätt.

    I denna metod inom hästträning med press och negativ förstärkning, drar man inte nytta av att utveckla en djup förbindelse och kontakt mellan häst och människa i utbildning av hästen. Hästen kommer inte undan kravet som tränaren skapat förrän det önskade resultatet är uppnått. Detta tillvägagångssätt tar sig inte tid att forma hästens beteende till att ha en önskan att utföra något, som den till en början inte vill göra.

    Det förstärkta trycket är ett hot som bygger på rädsla och tvingar hästar att underkasta sig för vår vilja för att göra det som de blivit tillsagda. Det spelar ingen roll att man börjar med det lättaste trycket. Det är fortfarande ett hot för hästen att något värre kommer om den inte lyssnar. Varje gång hästen ger efter för tryck mot sin vilja, vare sig det är subtilt eller av aggression, så förminskas den.

    Att inte låta en häst undkomma tränarens begäran och ha rätten att säga nej för att guida sin tränare, bygger osäkerhet i hästar. Om man framhärdar och tvingar hästen att göra det den är tillsagd, behandlas den som en underkuvad varelse, oavsett hur varsamt tillvägagångssättet är.

    Att ge en häst möjligheten att ha en röst och svara positivt eller negativt utan konsekvenser, är värdefullt för att bygga förbindelse och tillit mellan häst och människa. Att få uttrycka sina känslor och delta frivilligt är livshöjande för hästen och skapar ett välbefinnande och en entusiasm för livet, likaväl som en optimistisk attityd för samarbete.

    I denna frihet erbjuder vi tid att pausa och tillåter evolutionen att göra sin del. Hästar behöver också en förmåga att påverka tränarens förståelse i att bättre lägga upp idén och lektionen eller släppa den helt och hållet för att vidare utveckla utbildningen av hästen.

    I vår relation med hästar behöver vi praktisera mer tillit för evolutionen av inlärningsprocessen. Vi behöver undvika att tvinga en häst till saker den inte vill acceptera. Om hästen säger nej, bör vi ställa en annan fråga. En häst som vägrar har oftast en bra anledning. Hästen är varken dum eller lat. Vanligtvis beror det på något fysiskt obehag eller att hästen inte förstår tränarens begäran. Hästen kan tvingas fortsätta prestera, men ofta förstår inte människor konsekvenserna av hur hästen blir lidande. En häst som inte har något annat val än att lyda och hålla sig till våra idéer, kan vara harmoni för oss, men är det det för hästen?

     

    HUR VI ARBETAR MED LÄTTHET

     

    Lätthet är inget att uppnå, det är inget mål. Lätthet är där från början.

    Min första erfarenhet av lätthet och att skola hästar utan negativ förstärkning fick jag under min utbildning i franske dressyrmaster Philippe Karls skola ”The school of Lightness” från år 2012 för hans hustru Bea Borelle. Det användes lätt tryck utan eskalerande tryck eller förstärkta hjälper. Som Philippe Karl säger: ” Att göra hjälperna starkare är som att skrika till någon som inte förstår ens språk”.

    Istället ombads hästen i lätthet och gavs chansen att tänka och välja sin respons.

    Av en annan klassisk dressyrmaster lärde jag mig om ett gammalt arbete från forna tider – en tid då man spenderade flera år med att vänja unghästarna vid beröring. Detta för att de bara utbildade dem genom harmoni. Från början av att arbeta med hästar, var de hanteringsmetoder som användes rotade i matriarkat, det vill säga att kvinnor var överhuvud i familjer och i ledarskapspositioner i samhället, och vars relationsbaserade kulturer en gång var vanliga.

    Dessa omhändertagande, sammanlänkande kulturer gav upphov till ett koncept av skönhet, symmetri och gudomlig sammankoppling som var Pythagoras filosofi.

    Pythagoras tanke berörde män av ädelt blod i århundraden efter hans död. Och dessa män skapade läran som skulle bli klassisk ridkonst. Genom denna metod, finns det inget motstånd. Man skapar en vana i sinnet hos hästen som uppmuntrar att söka harmoni med ryttaren. Hästen söker ryttarens beröring, och följer den beröringen dit den leder, och båda är fria att uttrycka sig i ett samarbetsutbyte.

    I och med detta lärde jag mig att förflytta hästar med beröring istället för tryck och alltid arbeta i lätthet från början. Jag utvecklade The Art of Lightness- Touch Connection®  i min utbildning av hästar och ryttare.

    I den gamla franska klassiska ridkonsten är lättheten där från början och hela arbetet igenom med hästarna. Det är inte något att sträva efter. Det är möjligt att utbilda och kommunicera med hästar utan tryck, press och negativ förstärkning för hästar kan känna en landande fluga.

    Grunden för hjälperna är beröring och när vi har etablerat det är det allt vi behöver använda. Vi väntar inte med att arbeta hästen i lätthet efter år av starka hjälper för att få hästen ”lätt”. Vi arbetar med förbindelse, känsla och lätthet från början och hästen blir vår lärare. Hur lätta kan hjälperna vara? Som vikten av en tygel. Som vikten av ditt sinne.

    Så hur lär man lätthet genom lätthet? Beröring och inte tryck? Hur lär man sig att använda pausen som träningshjälp istället för att använda tvång och press för att få hästarna att svara på vår begäran?

    Vi kan använda beröring, vibrering, stimulering. Att pausa innan vi ger hästen en förfrågan ger oss tillräckligt med tid för att få full uppmärksamhet från hästen. Att pausa mellan varje förfrågan kommer att ge utmärkt timing till våra kommunikationshjälpmedel och ge oss tillräckligt med tid att läsa vår häst på rätt sätt. Att använda pausen som ett utbildningshjälpmedel kommer att ge hästen tid att bearbeta och svara, eller inte svara, och detta kommer att skapa en stor lust i en häst att följa vår ledning.

    Använda paus istället för tryck och korrigering, och att fråga på ett avslappnat sätt hjälper till att hålla oss i flödet av harmoni.

    Vi behöver lära hästarna hjälpernas språk. Vi behöver att hästarna svarar på minimal stimulering för våra hjälper. Det börjar från marken. Lätt som en fluga presenterar vi en idé för hästen och ser hur hästen svarar.

    Berör impulslikt med dina fingertoppar eller en tunn kvist på hästens hud med vikten som av en landande fluga för att stimulera hästen till sitt första steg. Berör aldrig hästen hårdare än detta. Pausa och vänta. Låt hästen välja sin respons.

     

    VAD ÄR BERÖRING?

     

    Det finns ett stadie, en nyans före tryck – beröring! Touch! Genom beröring använder vi inte fysiskt tryck utan fysisk kontakt. Som en beröring, som vikten av handen, vikten av tygeln. Rytmisk stimulering som uppmuntrar rörelse. Om det har blivit tryck har vi redan gjort för mycket. Mindre är mer! Om vi kan guida en häst utan att använda musklerna och utan att göra en inbuktning i huden, hur skulle det förändra hur vi använder skänklarna och tyglarna? Skulle vi kunna beröra en vattenyta utan att bryta igenom?

    För att inte ta mer än vi behöver, kan vi inte ens pressa huden. Vi känner bara. Vi lyssnar till hästen. Även om hästen drar i tyglarna, rycker, pressar vår hand, bör vi inte göra något av detta. Att ta tillräckligt är att glida på ytan av beröring. Det är en konst. Det är harmoni. Det är början på riktig ridkonst.

     

    HUR VI BÖRJAR

     

    Första stadiet är att bygga förbindelse och tillit med hästen genom att spendera mycket kravlös tid med den i hagen och sedan börja med Beröringsmeditation/ Touch Connection®  med hästen lös i boxen. Vi använder bara beröring utan riktning, utan mål. Vår enda avsikt är att följa. Vi arbetar över hästens kropp med vår beröring och lyssnar till dess respons.

    Om hästen flyttar sig följer vi med. När den är villig att acceptera vår närvaro och vår fysiska kontakt, då upprätthåller vi kontinuitet. När hästen har ett intresse av att stanna med vår beröring kan vi börja föreslå rörelse. Detta är det första steget i att utveckla hjälper med beröring. The Art of Lightness.

     

     

    Lär dig mer i privata studiegruppen:
    https://www.facebook.com/groups/Dancewithhorses

     

     

     

    De flesta träningsmetoder bygger på att hästarna motiveras genom att minimera eller undvika obehag eller smärta. De flesta system baserar träningen på negativ förstärkning för att motivera en häst att utföra det som begärts.

     
    Relationship-based-art-of-riding-logotyp

    Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras. 

    © 2014-2022 Anneli Westlund – Dancing With Horses

    All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.

  • Bettlös Klassisk Ridkonst – Tredje Grundstenen

    Bettlös Klassisk Ridkonst – Tredje Grundstenen

    Relationship based Art of Riding® .

     

    Bettlös Dressyr är den tredje grundstenen i skolan Relationship based Art of Riding®  som börjar med hästen fri från marken med naturliga flockritualer och leder vidare till Arbete vid hand och bettlös utbildning av hästen i skolorna i gamla akademiska/klassiska skolan som nuförtiden nästan försvunnit, med The Art of Lightness – Touch Connection® .

    Relationship based Art of Riding®  är en dressyr som fysioterapi till för hästens välbefinnande och hälsa och vars mål är en andlig och kroppslig balans mellan häst och ryttare. En stolt, stark och välbalanserad häst och att uppnå samling på hängande tygel bettlöst, utan mekaniska medel med ridning som livskonst och meditation.

    Touch Connection®  – är skolan av lätthet från början, utan tryck/negativ förstärkning. Tryck är ingen hjälp! Lätthet är inget mål! Lätthet är här och nu och lätthet uppnås endast genom lätthet. Vi arbetar med beröring och stimulering, alltid i harmoni med hästen istället för tryck som är baserat på underkastelse och obehag.

    Dressyr som fysioterapi


    Relationship based Art of Riding® är ett koncept med helt relationsbaserad hästutbildning och dressyr för hästens välbefinnande från frihetsarbete till bettlös ridkonst. Målet med Relationship based Art of Riding® är att uppnå en djup relation med hästen genom medvetenhet och andlighet, uppnå en stark förbindelse och en hälsosam biomekanik.

    Skolning av hästen sker på harmonisk väg till en stark, smidig, avspänd, hållbar och frisk ridhäst. Samt kunna utföra rörelser ur den höga skolan bettlöst med samling på hängande tygel och en-handsfattning i lätthet, balans och harmoni.

    Skolan i Relationship based Art of Riding®är inte en disciplin i sig självt. Den stödjer hästar inom alla områden att behålla en hälsosam balans mellan sinne och kropp. Relationship based Art of Riding® är en filosofi som utesluter all användning av våld eller tvångsartificiella medel, men omfattar alla typer av hästar.

     

    Relationen med hästen är kärnan i ridningen


    Utbildningen är baserad på en djup relation med hästen och stor kunskap om hästen som varelse och ett ständigt sökande efter mental och fysisk balans, såväl i livet som i samvaron med hästen. Ridningen görs till en fin konst där relationen med hästen är kärnan i ridningen.

    Hästen är ett uttryck av känslor och den förflyttar sig för att den känner för det. Vi lär oss att lägga upp det på ett sådant sätt att hästen känner för att röra sig vart, och hur människan vill att den ska röra sig. Det vi vill är att skapa det konstanta intrycket att när vi är tillsammans med hästen, hjälper vi den att befria den från stress och hitta vägar som gör livet enklare och undviker svårigheter.

    Hästens erfarenhet blir inte att vi blockerar den utan snarare att när den stöter på något svårt och vänder sig till oss, föreslår vi alltid ett välkomnande alternativ. Hästar är följare av naturen och följer naturligt en sann ledare. Om vi är att räkna med, kommer hästen att ha för vana att vända sig till oss för stöd.

    Att arbeta med hästen på detta vis, hjälper dess kropp att slappna av så den får en mer naturlig hållning. En hälsosammare form blir först möjlig, sedan behaglig och till sist en vana. Allt sker i balans. Ingenting är begärt och ingenting är påtvingat.

    Många människor offrar kontakten med hästen för att utöva dominans och påskynda resultat. Vi kan pressa och tvinga hästen att underkasta sig, men vi får mycket bättre resultat från dess samtycke och genom att ta det långsamt, naturligt, mjukt och vänligt. Hästar söker naturligt vår kamratskap och det är mycket fler fördelar att basera vår utbildning på en hälsosam relation istället för dominans och tvång.

    Detta autentiska förhållningssätt gentemot hästen är ett sätt att vara med hästen, att hantera hästen och att kommunicera med den, som leder till en djup förbindelse och som i sin tur leder till ett sätt att rida som hedrar och respekterar hästen, genom att etablera harmoni som basen för relationen. För både häst och ryttare ska det kännas som en glädjefull dans i harmoni och lätthet.

     

    Principerna i Relationship based Art of Riding®

     

    *Kommunikation helt baserat på relationen utan traditionella tryck- och eftergiftmetoder/negativ förstärkning

    *Hästen börjar fri genom Flockritualerna, hästarnas språk – The Herd Rituals

    *Stark förbindelse med hästen är basen

    *Forma en välbalanserad, avspänd, villig och fri häst

    *Lätthet är här och nu!

    *Beröring, stimuli, paus och beröm istället för tryck och eftergift/negativ förstärkning, godis, klicker

    *Skolning genom harmonisk beröring och stimuli

    *Bettlös ridning som en fin konst – från grundskola till högskola

    *Dressyren är till för hästen, inte hästen för dressyren

    *Respekt och förståelse för hästens natur

    *Uppnå samlad ridning på hängande tygel och en hand

    *Uteslutande av alla former av straff, tvång och våld

    *Uteslutande av mekaniska medel så som bett, sporrar och inspänningstyglar

    *Forma hästen frisk, stark och hållbar som ridhäst i många år

    *Den andliga kontakten är viktigast

    *Meditation i rörelse (Qi Gong) som verktyg i ridningen med hållning, andning och medvetenhet för anpassning av ryggraden och stabilisering av både ryttare och häst

    *Kommunikation genom SPIRIT-MIND-BODY

    *Tanke och sits är den primära hjälpen och de andra hjälperna sekundära

    *För alla discipliner så som fritidsridning, dressyr, westernridning etc.

    Lär dig mer i privata studiegruppen:
    https://www.facebook.com/groups/Dancewithhorses

     

     

     

    Att arbeta med hästen på detta vis, hjälper dess kropp att slappna av så den får en mer naturlig hållning. En hälsosammare form blir först möjlig, sedan behaglig och till sist en vana.

     
    Relationship-based-art-of-riding-logotyp

    Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras. 

    © 2014-2022 Anneli Westlund – Dancing With Horses

    All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.

  • Skänkelhjälpen – The Art of Lightness

    Skänkelhjälpen – The Art of Lightness

    The Art of Lightness .

     

    Att använda skänklarna på hästen handlar för de flesta framförallt om framåtbjudning. Det är vanligt att man ökar framåtbjudningen hos hästen genom en konstant begäran från ryttarens skänklar. Alltså att konstant ”driva” hästen framåt. Men har skänklarna egentligen någonting med framåtdrivning att göra?

    Skänklarna har egentligen en hindrande effekt med intensiteten de används med. Handen kan agera direkt på hästens nos eller i dess mun genom tyglarna, men det finns ingen fysisk länk mellan ryttarens skänklar och hästens bakben.

    Det ligger förstås i hästens djupaste natur att när den greppas av någon på varsin sida av ryggen, kommer hästen reagera som om den blir attackerad av ett rovdjur. Hästen blir spänd eller försöker bli av med inkräktaren (ryttaren).  I detta fall ser hästen sporrar som ett rovdjurs klor som ökar upplevelsen av att bli attackerad ännu mer.

     

    Motsägelsefullhet dödar framåtbjudningen

     

    I min klassiska ridkonstutbildningen (Philippe Karls School of Lightness m.fl.) fick jag lära mig skillnaden mot den moderna ridningen som vi ofta ser idag. Nämligen att man använder samma ”framåtdrivande skänkel” när man saktar av hästen som när man ber den gå framåt. Men förstår hästen verkligen det och till vilken nytta används denna framåtdrivande skänkel så motsägelsefullt? Hästen försöker naturligtvis röra sig framåt men en ”engagerad” sits och ”aktiv” hand används för att avskräcka eller straffa hästen och den har just förstått med ängslan att skänklarna inte längre betyder framåt! Om hästen nu nästa gång tvekar för att gå framåt när skänklarna används men då blir straffad, kan inte hästen förstå denna motsägelsefullhet.

    Skänklar som pressar och trycker och händer som samtidigt förhåller gör att framåtbjudningen blir lika med noll. Man har dödat energin. Som en förare i en bil trycker på bromsen samtidigt som denne gasar. Resultatet blir att däcken slits ut. Om föraren trycker på bromsen och gasen samtidigt, slits bromsarna ut och bränslet slösas bort!

    Om man använder konstanta och hårda skänklar utan något resultat dras lätt slutsatsen att hästen är okänslig eller lat. Men visst vet vi att hästens hud reagerar mycket väl om en fluga landar på den?  En ryttare som använder mera och starkare skänklar när en häst inte reagerar, är som en lärare som skriker ett ord som eleven inte förstår! Less is more! Läs om Touch Connection® .

    Ju mjukare skänklarna är, desto lättare kan man kommunicera med hästen genom dem. Om hästen behöver en stark skänkel för att reagera så har man lärt hästen att inte reagera för den kan fortfarande reagera på en fluga. Starka skänklar gör hästen trög och skänkeldöd. När man pressar med underskänklarna förstör man också sitsen.

    I dagens ridning hör man ofta ”Mera skänkel, starkare!” Och alla tycks tycka att det är bra att man ”rider starkt och hårt”. Detta fokus är en stor oförståelse för hästen och producerar ryttare som rider med musklerna istället för med lätthet, sinne och känsla.

    Ryttare gör ofta hästarna okänsliga för skänklarna utan anledning och ger dubbla budskap som förstör utbildningen och motorn i den: framåtbjudningen. Detta ger en muskulär stil av ridning genom att arbeta hästen med tvång och kompression och de flesta hästar klarar inte av dessa ”svårigheter”. Utan en villig framåtbjudning har vi ingen ridkonst.

    Meningen är ju att vi ska ge så lite hjälper som möjligt, så mjukt som möjligt och under så kort tid som möjligt = lätthet. Lätthet är endast en beröring. Har det blivit tryck har vi redan använt för mycket. Vi kan inte förbättra hästens rörelser eller framåtbjudning och därmed hästens skolning genom att konstant behålla rörelsen, eller ens be om mer aktivitet genom att använda starkare skänklar (negativ förstärkning). Tryck och press är ingen hjälp!

    Ett utav målen med dressyr är för ryttaren att agera med färre och färre hjälper. En häst som är välskolad är ”lätt för skänkeln” och kan ridas så ofta som möjligt med skänklar som är avslappnade och draperade längs hästens sidor uppifrån och ned. Framåtbjudning är viktigt och en häst med framåtbjudning är mentalt i ”startblocken” och tycks gå framåt innan ryttaren ber och sänker aldrig sin motivation eller arbetsnivå på eget initiativ.

    Framåtbjudning är nummer ett. Att börja med ett lätt tryck och sedan förstärka (negativ förstärkning) är inte att rida med känsla och lätthet. Det är att arbeta med obehag och rädsla för det är alltid ett bakomliggande hot om att något obehagligare, skarpare eller smärtsammare kommer om hästen inte lyssnar. Därför är tryck- och eftergift ett stort problem i hästträning och ridning. Men eftersom det är baserat på rädsla fungerar det bra då hästens instinkt säger den att lära sig att undvika obehaget eller smärtan. Det är inte harmoni! Hästar har en naturlig instinkt att gå emot tryck, så varför ska vi arbeta emot hästen?

    Hjälper är inte tryck och lätthet är inte ett mål. Lättheten är här och nu.

    I och med att det går emot hästens natur att röra sig framåt när man trycker/pressar med skänklarna så betyder det ”nej” för hästen. Föreställ dig att någon står bakom dig och håller armarna tätt runt dig. Det blir svårt för dig att gå framåt. Men om personen har öppna armar går det lätt.

    Korrekt användning av hjälperna beror framför allt på dess natur hellre än dess intensitet. Korrekt ridning är när det går mot färre och färre hjälper, utvecklar hästens vilja att gå framåt och ger framåtbjudning med en eftergift och låter hästen utföra det i självbärighet.

     

    Skänklarnas uppgift

     

    Skänklarna har till uppgift att föra hästens höfter och detta jämförs inom viss ridkonst som att man ramar in hästen efter en hästflocks principer. Hästen rör sig i mitten av flocken och följer tillitsfullt flockens alla rörelser. Skillnaden är att ryttaren berör hästen även fysiskt med skänkeln och uppmanar muskeln att dra ihop sig och därmed sträcker den sig på andra sidan. Därför är egentligen skänkeln ingen framåtdrivande hjälp utan en samlande som drar ihop underlinjens muskulatur medan överlinjens muskulatur välver sig uppåt.

    I Relationship based Art of Riding®  följer skänklarna sitshjälpen som är den primära hjälpen, efter behov. Skänklarna kan vara böjande, inramande, samlande och stabiliserar upp ryttarens sits.

    Innan du kan kommunicera med skänklarna behöver du ha en bra neutral position med långa ben som du tänker dig är jordade i marken. Skänklarna ska aldrig klämma, trycka eller pressas mot hästen.  Skänkeln kan vibrera och stimulera lätt istället för att dra upp den och trycka. Vibrering involverar hela benet och påverkar ända upp i sittbenet.

    Skänklarna kan delas upp i överskänkel och underskänkel. Överskänkeln går från ditt sittben till ditt lår och underskänkeln från ditt knä och din vad till hälen. Skänkelhjälpen delas också upp i innerskänkel och ytterskänkel.

    Din inre skänkel är alltid placerad på den konkava/böjda sidan av hästen, och din yttre skänkel är alltid placerad på den konvexa sidan av hästen oavsett vart väggen är. När du rider i höger eller vänster sits placeras din innerskänkel naturligt vid sadelgjorden. Din ytterskänkel kommer naturligt vara bakom sadelgjorden för dina höfter kommer vara parallella till hästens höfter.

    Din innerskänkel kan flytta bakdelen till utsidan som i rörelsen Öppna. Din ytterskänkel kan flytta bakdelen till insidan som i rörelsen Sluta. Hästens bakben guidas av dina skänklar.

    Du kan ge skänkelhjälpen:

    • När hästens bakben lämnar marken
    • När hästens bakben är i luften

    Skänkelhjälp för att samla hästen används i ögonblicket bakbenet börjar lämna marken. Du uppmuntrar då samling genom att reducera påskjutet bakåt.

    Skänkelhjälpen kan ges på två ställen:

    • Med din inre skänkel vid sadelgjorden. Hästens konkava sida.
    • Med din yttre skänkel bakom sadelgjorden. Hästens konvexa sida.

    Skänkelhjälpen kan användas:

    • Ensidigt med en skänkel i taget
    • Tvåsidigt med båda skänklarna samtidigt

     

    Lär dig Hemligheten till lätta skänklar och Hur du skolar hästen för skänkeln gratis i min privata studiegrupp

    Lär dig mer i privata studiegruppen:
    https://www.facebook.com/groups/Dancewithhorses

     

     

     

    Skänklar som pressar och trycker och händer som samtidigt förhåller gör att framåtbjudningen blir lika med noll. Man har dödat energin.

     
    Relationship-based-art-of-riding-logotyp

    Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras. 

    © 2014-2022 Anneli Westlund – Dancing With Horses

    All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.

  • Bett Eller Bettlöst?

    Bett Eller Bettlöst?

    Skador av bett.

     

    Hästar är ofta rädda för bettet eftersom det ligger mot hästens mest känsliga del som är full av nerver – tungan, och kan orsaka smärta vid minsta obalans eller okänsla från händerna. Ett bett är från början uppfunnet för att kontrollera hästen, vilket jag tror de flesta använder det för än idag.

    Ett bett kan användas mjukt och med den bästa intention men väldigt få ryttare har den kunskap eller känsla som krävs. Och även om det vore så, är ett bett helt oskadligt då? Stämmer det att det bara är handen som är av betydelse i fall bettet är smärtsamt och skadligt för hästarna eller ej?

    Ofta hör man att ett bett inte är hårdare än handen som håller i tygeln. Men de senaste årens studier och forskning visar att det inte riktigt är sant. Ett bett utövar ett negativt tryck på tunga, laner och slemhinnor bara genom att finnas i hästens mun. Däremot har kraften i tygeltagen betydelse för hur STOR skada bettet kommer att göra.

    Forskning visar också att ett bett är orsaken till över hundra beteendeproblem. Även för rutinerade ryttare och kuskar finns det en överhängande risk för skador i hästens mun med ett bett. Effekterna av bettet och hur det påverkar hästens munhåla är okänd för de flesta utom för hästtandläkare och forskare. Studier har visat att det är stor variation mellan hästar hur mycket utrymme de har i munnen där bettet placeras mellan under- och överkäke vid lanerna.

     

    Hur påverkas munnen av ett bett?

     

    Det finns vassa kanter på hästens tänder som ställer till problem när man sätter in ett bett. Hos en häst med stängd mun utan bett ligger tungan tryckt mot gomtaket men med ett bett i munnen trycks tungan ned mot underkäken och bettet. Här finns risk att tungan kläms mellan bett och underkäke och orsakar skador, och att bettet pressar tungan mot tändernas vassa kanter och ger sår. När vi betslar hästen kommer vi även att påverka en mängd olika naturliga reflexer i lanområdet och nerver i gommen som reagerar.

    Bettet påverkar också hästens möjlighet att producera saliv och svälja och hela andningen. Speciellt kapplöpningshästar kan drabbas av kvävning när de ansträngs hårt med ett bett i munnen.

    Som om inte detta vore nog används ofta också traditionellt en nosrem för att stänga igen hästens mun. Nu får hästen ännu svårare att andas. Detta är en alltför vanlig lösning för ryttare och kuskar gällande beteenden som öppen mun, tungan utanför munnen, tungan över bettet etc. istället för att ta hand om orsaken.

    Hästar som lägger tungan över bettet gör det av en anledning – för att skydda gommen när bettet tar i där. Detta beteende kan vara reflexmässigt som när hästen matar bak fodret med tungan när det är fullt i munnen. Vissa löser problemet med att binda fast tungan med ett tungband och konsekvenserna blir ett jack rätt över tungan. De mentala och emotionella skadorna på hästen vill vi nog inte ens tänka på.

    När ett tvådelat betsel ligger över tungan skapas en skarp brytpunkt som lätt trycker mot gomtaket. Ett tredelat bett är att föredra framför tvådelat eftersom de tre länkarna ligger bättre. Ett bett med hävstång ökar kraften i tygeltagen och därigenom även skaderisken. Hävstångsbetsel skall alltid användas med kindkedja. Ett odelat betsel av denna typ är att föredra eftersom mundelen ligger mer stabilt och risken för klämskador minskar.

    Ett bett med tungfrihet sägs tillåta hela tungan att få plats i porten(upphöjda bågen), men tungan fyller hela munnen och tar i mot tänder och gom. Tungan flyter ut mot lanerna där det inte finns tänder. Tryckpunkter skapas av ett bett med tungfrihet, vid hörnen av tryckfrihetsbågen mot tungan och om porten är bredare än lanerna kläms tungan ordentligt.

    Andra problem kan vara att porten också kan ta i gommen och att bett och båge roterar när man tar i tyglarna. Begreppet tungfrihet går alltså i verkligheten aldrig att uppnå eftersom det inte finns något utrymme mellan tunga och gom då munnen är stängd.

    Ett rakt bett fördelar trycket jämnt över hästens tunga och ligger mer stilla. På grund av det trånga utrymmet är det bättre med ett smalt bett men det trycker lättare in i tungan. Med ett kandar dras bettet upp och ner i hästens mun upp till 2 cm varje gång man tar i eller släpper efter i tyglarna. Bettet trycker in i tungan och det bildas en kulle som trycks uppåt. Konsekvensen blir ofta att hästen lyfter bak tungan för att undvika smärta. Det finns också en överhängande risk att kandaret kolliderar med tränsbettet.

    Om man rider med bett rekommenderar hästtandläkare generellt att tänka på följande:

    *Välj allra helst ett rakt eller tredelat betsel.

    *Variera bett ofta. Det är bästa sättet att minimera skador. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen.

    *Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i rad.

    *Växla med bettlöst alternativ.

    *Variera typ av nosgrimma och dess placering och rid helst utan. Nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan.

    *Rid inte med nosrem runt munnen. Detta skadar tänderna, gör så att hästen inte kan öppna munnen och tala om att något är fel och begränsar andningen.

     

     

    Fastställda skador utav ett bett

     

    Den vanligaste orsaken till utvecklandet av undvikande beteenden eller aggressiva beteenden mot människor tros vara smärta i ryggen och i munnen. Bettanvändning kan leda till:

    -Skador på laner, tunga, gom, underkäke och haka

    -Benhinneinflammation i underkäken

    -Skärsår i slemhinnan

    -Svåra kroniska skador, bland annat i form av infektioner i käkbenet

    -Benpålagringar som följd av inflammationer i lanerna

     

    Hur vanligt är det med skador?

     

    Majoriteten av alla hästar som rids eller körs med bett har skador i munnen. En svensk studie undersökte förekomsten av sår i munhålan hos drygt 100 hästar och slutsatsen blev att förekomsten av sår hade fördubblats efter ridning på ledat tränsbett och nosgrimma i sju veckor. Hästarna hade kommit direkt från sommarbete när studien inleddes.

    De hästar som hade ridits regelbundet utan vila, med olika ryttare och bett visade mycket stor förekomst av skador och sår i munnen. 94 % av hästarna hade sår eller ärrvävnad efter gamla sår i munhålan men ändå hade inte någon av ryttarna i studien märkt att hästen hade ont i munnen.

    Många hästar visar missnöje, signaler och beteenden utan att för den skull bli lyssnade på. Många ryttare och kuskar löser i stället problemet med att dra ihop nosgrimman hårdare eller spänna åt en nosrem runt munnen. Detta döljer bara symptomet för orsaken och problemet finns fortfarande kvar och hästen får leva med smärtan. Beteenden som kan vara symptom på smärta ifrån bettet kan vara:

    • Gapar
    • Lägger tungan över bettet
    • Är ”tjafsig” och bråkig i munnen, tuggar och fixar med bettet
    • Vägrar gå framåt
    • Bockar
    • Sparkar bakut
    • Rusar mot hinder
    • Piskande med svansen
    • Huvudskakningar
    • Synliga ögonvitor
    • Bakåtlagda öron
    • Inlärd hjälplöshet (apati)

     

    Bettlöst istället?

     

    Om vi går in på de vanligaste anledningarna till att man använder ett bett så har vi:

    • För att kontrollera hästen
    • För att styra och stoppa hästen
    • För att mobilisera hästens käke
    • För att få känslighet och lätthet
    • För att rida med kontakt och få hästen på tygeln
    • För att få precision

    Behövs ett bett för att uppnå detta? Det är många människor som bevisat vad de kan uppnå med hästarna utan att ha använt ett bett. T ex Klaus Ferdinand Hempfling  som rider helt bettlöst och Alexander Nevzorov som lär sina hästar höga skolan Haute Ecole i bara en cordeo (halsrep).

    I första hand handlar tvekan till ett bettlöst alternativ för människor om att de tror att det inte går att kontrollera hästen utan ett bett. En välutbildad ryttare har lärt sig att man inte använder tyglarna som stoppsignal annat än i nödfall. Man lär hästen i första hand att stoppa med inverkan från tanke, kroppsspråk och energi.

    Att lära hästen att stoppa med ett lätt och smärtfritt tryck på nosryggen är mycket mer tillförlitligt än att dra den i munnen med ett bett. Ett bett kan ge kontroll i en nödsituation och kan få dig att känna dig tryggare. MEN smärtan och obehaget från ett bett kan få hästen att skena för det är en naturlig instinkt att springa ifrån smärta eller något som skrämmer den. Hästar kan också ta kontroll över ryttaren genom att greppa bettet.

    Det finns inget bett i världen som kontrollerar en hästs känslor. Kontrollen sitter inte i munnen på hästen utan i sinnet. I en nödsituation behöver du böja hästens hals åt ena sidan. Då får hästen svårt att springa iväg med bara ena sidan av kroppen. Man lär hästen det först från marken eftersom det är en sårbar situation. Dock är detta ingen garanti att du verkligen kan böja hästen i en nödsituation. Att rida ut i naturen utan ett bett är alltid en större säkerhetsrisk som ryttaren noggrant bör ta i beaktande.

    Det behövs inte ett bett för att böja hästen. Allt handlar om att ha en kommunikation med förtroende med hästens sinne – inte att kontrollera den med tvång och smärta. MEN ett bett ger en ryttare mer trygghet i en sådan situation och i de flesta fall kan man stanna en häst i  en nödsituation. Riskera aldrig din säkerhet om du inte känner dig trygg i att t ex rida ut i naturen bettlöst.

    Att få en häst som har självkontroll, d.v.s. inte rusar iväg, lärs genom att först rida med långa tyglar i alla gångarter.  Kontroll kommer inte genom restriktioner utan genom frihet.

    Det sägs att en häst som är riden på bett inte kan vänja sig vid bettlöst över en natt, att det kräver stor kunskap hos ryttaren att skola om hästen och att det kommer att ta lång tid. Tyvärr riskerar sådana rykten att sakta ner omställningen till bettlösa huvudlag helt i onödan.

     

    Studie Från Bett Till Bettlöst

     

    När 605 hästägare i en studie bytte till bettlöst huvudlag – från en dag till en annan – så framkom det att man på en gång blev av med en stor mängd oönskade beteenden som hästarna uppvisat, som istadighet, huvudskakningar, hett temperament och ovilja att ta tygeltagen. Även hästarnas andning och rörelsemönster påverkades omedelbart positivt av att bettet plockades bort.

    En annan missuppfattning kring bettlösa alternativ är att man helt enkelt inte kan utbilda sin häst lika effektivt utan ett bett. Även detta har motbevisats i forskning. Under en australiensisk studie utbildades unghästar, både från marken med longering/tömkörning och under ryttare, en grupp med bett och en grupp med bettlöst huvudlag.

    Resultaten visade att de hästar som ingick i den bettlösa gruppen presterade minst lika bra, om inte bättre, än den grupp med hästar som ridits in med bett. Den bettlösa gruppen visade mindre frustration, sänkte huvudet till en mer avspänd form under arbete och hade lägre puls än gruppen som utbildats med bett.” Ur forskningsrapport från Djurens rätt.

    Bettlösa huvudlag utövar även de ett tryck måste vi vara medvetna om, men eftersom det inte finns något i hästens mun benämns de som snällare mot hästen och icke-invasiva.

    Traditionella bettlösa träns som hackamore, bosal och sidepulls bygger ofta på en smärtbaserad mekanism för kontroll så bara för att man rider bettlöst betyder det inte att det är oskarpt. Om du går över till ett bettlöst alternativ bör du leta efter ett som inte är tvångsbaserat utan är konstruerat ungefär som en grimma och att det inte har hävstångsverkan eller är spänt runt nos och käke.

    Genom att rida bettlöst utan smärtmekanism finns det inget i hästens mun som tillfogar obehag, smärta eller skador.  Du utvecklar en kommunikation på ett högre plan med en helt annan känsla. Du kan till och med rida med så gott som bara tanken. Ett bett behövs inte. Vare sig för kommunikation, precision eller kontroll.

    Alla beteendeproblem som normalt uppkommer med ett bett försvinner och hästen blir mer stadig, uppmärksam, harmonisk, avslappnad, samarbetsvillig och uttrycksfull. Framåtbjudningen ökas och ett starkt förtroende för ryttaren etableras.

    Om vi för ett ögonblick tror att ridning eller körning etc. har att göra med vad vi sätter i hästens mun så är vi helt fel ute. Det är inte hästens mun vi rider – det är sinnet, fötterna och hela dess kropp! Ett bett i munnen är inte nödvändigt för att uppnå biomekanik, form och kommunikation för att kunna utföra allt det vi vill och med ett fantastiskt resultat!

    Grand prix-ryttarinnan Uta Gräf rider bettlöst:

    Faktakällor: http://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/bett-eller-bettlost

    http://www.djurtandvardskliniken.se/betslingens-grunder.html

     

    Lär dig mer i privata studiegruppen:
    https://www.facebook.com/groups/Dancewithhorses

     

     

     

    Ofta hör man att ett bett inte är hårdare än handen som håller i tygeln. Men de senaste årens studier och forskning visar att det inte riktigt är sant.

     
    Relationship-based-art-of-riding-logotyp

    Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras. 

    © 2014-2022 Anneli Westlund – Dancing With Horses

    All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.

  • Sitshjälpen – Sitta I Balans

    Sitshjälpen – Sitta I Balans

    Följ Rörelsen .

     

    För att utveckla dig själv som ryttare, måste du utveckla medvetenhet om din egen kropp. Om du på hästryggen lutar dig eller viker dig åt höger eller vänster i skuldror, midja eller höfter, kollapsar i ena sidan av bålen, blir ena sidan kortare än den andra.

    Detta påverkar hästen. Om du har en tendens att luta dig framåt när du rider, får du en nersatt rörlighet i dina höfter och får svårare att följa hästens rörelse.

    Om du lutar dig för mycket bakåt med överkroppen,  resulterar det i spänning i ländryggen och nacken. Då kan du inte sammansmälta med hästen och ge fina signaler genom sitsen. Du sitter redan från början i obalans. All statisk spänning i musklerna hindrar kroppen från att uppta rörelsen från hästen och hindrar känslan av att “sammansmälta med din häst”. Bäckenet och ländryggen är balanscentrum och huvudnycklarna till balans i resten av kroppen.

    Människor är naturligt osymmetriska, precis som hästar, därför har många en tendens att ha en skuldra eller höft mera framåt eller mera bakåt än den andra. Vi är starkare i ena höften etc. Detta påverkar förstås hästen rejält när vi rider. Vi måste därför aktivt rotera ryggraden i kompensation så att våra skuldror och höfter blir parallella med hästens.

    Även vår andning påverkar hästen i allra högsta grad. Andningen påverkar vår hållning och hållningen påverkar andningen. Med hjälp av Qi Gong lär man sig en djup och långsam andning som ger oss en känsla av lugn, reducerar ängslan och nervositet och hjälper till att balansera kroppen.

    Hästar är väldigt känsliga för vår andning eftersom de är bytesdjur och vet att de första tecknen på rovdjur i gräset är att bli fixerad i blicken och hålla andan. Lär dig rida i meditation och medvetenhet.

     

    Känna hästen

     

    För att kunna “se” in i hästens kropp med sätet handlar det egentligen om att utveckla förmågan att känna in i sin egen kropp. Du kan känna hur hästen flyttar din kropp och din sits. Från detta kan du veta hur hästen förflyttar sin egen kropp och med denna kunskap kan du ge signaler till hästen och hjälpa till att vara i balans i alla rörelseflöden.

    Att utbilda sin sits är så att säga som att lära sig blindskrift med sätet. Du lär dig en bokstav/känsla i taget och bygger ett helt alfabet/sätesskrift lite i taget. Man måste ha nyfikenheten att känna in i hästens kropp och sin egen och vara jordad och närvarande, i kontakt med sig själv och hästen när man rider.

    Innan vi kan börja guida hästen med sitsen är det viktigt att först observera hästens rörelser och lära oss känna vad hästen gör med sin kropp. Du behöver kunna känna när en hov är i marken eller i luften.

    Känn hur hästens bröstkorg svänger från sida till sida. Känn hur ditt inre knä går neråt, ditt inre sittben går ner och framåt och hästens bröstkorg svänger till utsidan. Genom din sits sammankopplar du med hästens ben och synkroniserar med din häst.

    Vi analyserar uttrycken vi får från både vår egen och hästens kropp så att vi kan hjälpa varann att komma i balans. Du blir en vänlig, lyssnande och hjälpsam partner till din häst. I början koncentrerar du dig på att känna en sak i taget, t ex när det inre bakbenet är i luften men med övning kan du fokusera på andra saker också.

     

    Sitsen och vikten som en hjälp

     

    En ryttare som har en bra sits som tillåter sätet att röra sig smidigt med hästen, kan använda det som en hjälp eller vikthjälp. Det är en hjälp av balans. Hästen känner av och påverkas av denna vikthjälp som variationer i ryttarens balans, på samma sätt som om ett barn sitter på våra axlar.

    En känsla och kroppslig förståelse kan bara upplevas. Ingen kan ge det till dig. Erfarenheten av känslan i din kropp kan bara du känna!

    Hästens ryggrad rör sig horisontellt och människans ryggrad rör sig vertikalt under ridning. Rörelsen från hästens ryggrad måste tas upp genom ryttarens ryggrad för att undvika förslitning och obehag på bådas kroppar. Hälsosam rörelse kommer bara genom en balanserad kropp utan spänning. Detta gäller både häst och ryttare!

    Om du skakar din hand så snabbt du kan, sedan spänner pekfingret… och skakar igen… Visst har du en helt annan upplevelse av rörelsen i din hand nu? Genom denna övning förstår du att varje liten spänning i kroppen påverkar hela kroppen att bli spänd.

    I Relationship based Art of Riding®  är sitsen den primära hjälpen. Alla andra hjälper är sekundära och menade att hjälpa hästen förstå att följa sitshjälpen.

    Eftersom sitsen är den enda hjälp som inte kan tas bort, är det naturligt och logiskt att ta den hjälp (sitsen) som vi inte kan sluta använda som den huvudsakliga hjälpen till att kommunicera med hästen.

    Då kan vi så småningom sluta använda skänklarna, tyglarna och rösten. Sitsen är den enda hjälp vi inte kan sluta använda, därför försöker vi kombinera hjälperna i sitsen. Det kräver förstås utbildning av ryttaren.

    Förr i tiden utbildades unga ryttare på en perfekt utbildad häst mellan pilarerna bara sittandes för att utveckla känslan in till hästen. Sitsen ger känslan och den behöver otroligt mycket tid och övning. Vi människor har så mycket problem med lutningar, spänningar och stelhet i kroppen att det tar en livstid att öva sig.

    Med sitsen får man information från hästen men man måste också kunna ge information tillbaka och det är bara möjligt med stor kroppsmedvetenhet.

    Att uppnå kontroll över sin egen kropp och sina känslor är ett livslångt projekt och att utveckla sin sits. Tänk att det ska vara som att stå på sina egna två ben, med en häst emellan.

    Att finna sin balans som om man står på sina egna ben, jordad, och om hästen plötsligt togs bort och man ramlade ner, skulle man ändå landa på fötterna. Sitsen ska vara funktionell utan att skada ryttarens rygg eller hindra hästens rörelse. Det är viktigt att arbeta med sin sits för man bär sig själv på hästryggen på samma sätt man bär sig själv i det dagliga livet när man går, står och sitter.

    Första ridövningarna är sitsövningar på longeringsvolten. Det bästa är att börja i en barbackapad för att få en starkare känsla av hästen och dess rörelser. Som ryttare lär man sig att andas djupt och lugnt, hitta balansen och sittbenen och slappna av i sätesmusklerna. Skuldrorna är parallella med hästens skuldror och höfterna parallella med hästens höfter.

    Du behöver utveckla en oberoende, balanserad och centrerad sits med tyngdpunkten av din kropp i linje med hästens. När ryttarens centrum är i linje med hästens kan hästen vara  balans och behålla sin hälsa. Med din sits kan du guida din häst till att böja höger eller vänster, gå framåt eller bakåt, dirigera eller samla.

    Sitsen kan delas upp i:

    -Dirigerande sits

    -Böjande sits

    -Samlande sits

     

    En dirigerande sits har med riktningen att göra då din tyngdpunkt indikerar riktningen hästen ska gå i. Genom vänster sits eller höger sits  indikerar vi höger eller vänster böjning med vår egen kropp.

    I vänster sits är hästen böjd åt vänster med innerskänkel vid sadelgjorden verkande framåt/nedåt och ytterskänkeln bakom sadelgjorden. Vår vänstra höft är mer fram och vår högra höft mer bak. Vår vänstra skuldra är mer bak och höger skuldra mer fram. Precis som att själv gå en cirkel.

    Hästen stretchar de yttre ryggmusklerna, därför får du aldrig sitta med mer vikt på utsidan då detta skulle förhindra det. Så du bör ha lite mer vikt på insidan.

    Den samlande sitsen fångar bakbenen vilket reducerar påskjutet bakåt så hästen uppmuntras att samla sig och stiga mer under sig. Hästen böjer skankerna och tyngdpunkten kommer gradvis mer bakåt.

    När du har en sammankopplad sits med hästen, kan du rida hästen i huvudsak från sitsen med´descente de mains´utan att använda tyglarna när balansen, smidigheten, tempot och rytmen är korrekt.

    Hästen stannar i rörelsen utan hjälp av ryttarens händer och är mjuk lätt och självbärande. Ryttaren känner bara vikten av tyglarna i händerna. Hjälperna vilar och ryttaren bekräftar och belönar därigenom korrektheten.

    ´Descente de jambes´ relaterar till skänkelhjälpen. Hästen är i självbärighet i korrekt balans, hållning, rytm etc. och skänklarna är eftergivna.

    Lär dig mer i privata studiegruppen:
    https://www.facebook.com/groups/Dancewithhorses

     

     

     

    En ryttare som har en bra sits som tillåter sätet att röra sig smidigt med hästen, kan använda det som en hjälp eller vikthjälp. Det är en hjälp av balans.

     
    Relationship-based-art-of-riding-logotyp

    Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras. 

    © 2014-2022 Anneli Westlund – Dancing With Horses

    All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.

  • Tygelhjälpen

    Tygelhjälpen

    Den givande handen .

     

    Tyglarna är en viktig kommunikation mellan hästen och ryttaren men är i Relationship based Art of Riding® en sekundär hjälp. Sitsen är den primära hjälpen (förutom visuell tanke och energi/chi) så det mesta man ber hästen om görs i huvudsak från sitsen.

    I de ögonblick hästen inte förstår sitsen behövs dock en sekundär hjälp. I detta fall är handen en sekundär hjälp. Om hästen t ex inte förstår halten genom sitsen, går handen in och ber hästen lyssna till handen.

    Först behöver man alltså en bra utbildad sits och en bra utbildad hand som en sekundär hjälp som förklarar för hästen vad den skulle ha gjort på sitshjälpen. Vi lär hästen en hjälp i taget och målet är som alltid att ta bort alla hjälper utom sitsen.

    Tyglarna formar en varsam förbindelse mellan hästen och ryttarens hand och tyglarna tillhör alltid hästen. Genom tyglarna håller du en fin förbindelse med hästen och de används alltid på ett givande sätt utan att använda musklerna, dra eller lägga tryck. Eftersom människor är taktila vill vi naturligt kommunicera med en häst genom tyglarna med våra händer istället för vår sits och engagera hela vår kropp att vara en kommunikationshjälp. Detta behöver vi överkomma.

    När vi rider, behöver vårt sinne kommunicera i tysthet med hästen om vad vi vill förmedla genom tyglarna. Vi behöver vara uppmärksamma på vår andning och hålla oss fokuserade på känslan och sammankopplingen vi vill uppnå.

    Du använder aldrig handen bakåt eller drar ihop hästen och gör den trång i nacken och kort i halsen. Du rider alltid för att ge hästen en lång hals och frihet i rörelsen. Din känsliga hand tar emot information och känner hästens kropp genom tyglarna. Du är jordad och andas genom magen och är avslappnad.

    De flesta ryttare rider med tryck- och eftergift för att få hästen att ge efter. Men tryck är vare sig varsamt eller en hjälp, speciellt inte i en hästs känsliga mun! Använder man tryck så rider man inte med känsla eller med lätthet.

    Tyglarna ska kännas avslappnade och mjuka för spänning i tyglarna är tecken på spänning i hästens kropp. Är hästen tung i tyglarna är den på framdelen. För att be hästen gå in i eftergiften vibrerar du lätt med lillfingret och inbjuder hästen att ta kontakten med din givande hand. Med hängande tyglar kan man ändå ha kontakt och känna hästen genom tyglarna, t ex hur bakbenen rör sig.

    Handen är alltid beroende av en bra sits för handen enbart kan inte bli bra om sitsen inte är bra. Genom en kunnig och oberoende sits känner man in hästen och ger information, men en dålig sits kan den till och med säga det motsatta av vad handen gör. En bra sits gör att man sitter i balans och har en bra hand. Om inte ryttaren själv är i balans så kan inte hästen vara det, och därför inte kunna bära upp ryttaren.

    Handen är sammankopplad med armen och axeln till ryggen och sitsen och är därför bara en sekundär hjälp, och inte  där man i huvudsak använder händer och skänklar att rida hästen med och pressar hästen mellan hand och skänkel.

    I flera skolor i klassisk dressyr är handen den primära hjälpen. Handen måste vara oerhört skolad men sitsen, ditt kroppsspråk är den enda hjälp du inte kan ta bort, därför är det logiskt att sitsen är den viktigaste kärnan i ridningen och det första att utbilda på longeringsvolten något som kommer från den akademiska utbildningen.

    Handen som hjälp är ett kommunikationsmedel i två riktningar där hästen ger information in i ryttarens hand, och ryttaren ger genom handen information in till hästen. Informationen kan vara mer eller mindre ställning eller böjning, högre, lägre, vändning–  ett givande av handen – där hästen ska reagera över ryggen.

    Handen känner in i hästen om den är lösgjord. Om hästen är stel eller går emot så är hästen i obalans och den har inte förstått handen och då måste man förklara tygelhjälpen i små, små steg så att hästen förstår.

    Den svåraste hjälpen är att lära hästen att svara korrekt till den givande handen, nämligen söka framåt-nedåt, att inte gå över hand, eller bakom hand. Handen/tygelhjälpen är en sekundär hjälp som går in och hjälper hästen om den inte följt sitsen – den primära hjälpen – genom att ge små “påminnelser”.

    Om du drar i tyglarna orsakar det motsatt reaktion. Musklerna kommer då att hålla emot handen som drar och hästens bröst vrider sig i fel riktning. Vi använder inte traditionell tryck- och eftergift/negativ förstärkning då vi alltid vill rida i harmoni och lätthet från början utan hot om obehag.

    När du som ryttare öppnar handen ska hästen bära sig själv utan att falla ihop eller springa iväg. Detta är inte att förväxlas med en häst som går “bakom hand”, håller sig själv tillbaka, har stel hals eller liknande. En häst som inte kan bära sig själv, kan inte heller bära en ryttare. Om hästen överför aktiviteten från bakdelen korrekt över ryggen, kan handen således samla information om denna aktivitet.

    Tyglarna bör inte användas för att vända hästen, utan vara en sekundär hjälp till sitsen. Många ryttare använder ofta bettet och tyglarna till att vända hästen men hästens ben är sammankopplade till skuldrorna så därför bör bogarna föras mellan tyglarna.

    Inre hängande tygel leder ut bogarna genom en lätt beröring med vikten från tygeln mot halsens insida, t ex för att göra en volt större. Men det är svårare att använda den yttre tygeln korrekt mot halsen (indirekt tygel/neck rein) för den måste användas så mjukt att inte tränset för huvudet till utsidan och förstör ställningen.

    Då du använder tygeln för att föra hästens skuldror ligger den an mot hästens hals och du kan använda den som stimuli genom rytmisk touchering eller vibrering. Gör inte mer än så. Hjälp hästen i små, små steg. När hästen är i självbärighet utför hästen rörelsen själv- vilket alltid är målet – och tygeln ska vara eftergiven utan inverkan.

    I Relationship based Art of Riding® rider vi bettlöst då ridkonsten inte är beroende av en bit metall. Manipulation av handen genom ett bett kan mätas fysiskt och hästens reaktion till manipuleringen är något hästen är lärd. Rörelserna måste förstås av hästen. Aktionen att söka framåt-nedåt till den givande handen är ett resultat utav stretching av överlinjen och det enda handen behöver göra här är att ge. Korrekt huvudposition måste ses i förhållande till den färdiga hästen vilket är en stor konst som inte kommer från ett bett.

    Hästen utbildas både på marken och i ridning med bettlöst träns/cavesson. Handen arbetar med huvudet av hästen, med kraniet och ser om man genom kraniet känner atlasbenet, och känner om underkäken är avslappnad och följer rotationen av huvudet in till ryggraden.

    Med denna väg kan vi påverka ryggraden medan ett bett påverkar på ett indirekt sätt genom påverkan av underkäken. När en ställning i nacken ges av cavessonen, följer i de flesta fall underkäken med in i den rätta rörelsen.

    Målet är att rida med en tygelhand och det är traditionellt den vänstra handen som är tygelhanden och som leder tyglarna. Från baspositionen är varje liten rörelse en hjälp. Kom ihåg, tryck är ingen hjälp!

     

    Hur Delas Tygelhjälpen In?

     

    Tygelhjälpen delas in i följande:

    -Inre och yttre tygelhjälp

    -Ledande och indirekt/”trängande” tygelhjälp

    Mot insidan leder tygeln bogen in, mot utsidan leder den bogen ut. I baspositionen placeras vänster hand (tygelhanden) ovanför manken framför naveln. Ryttaren använder vridning av handleden för kommunikation och genom förfinad kontakt mellan hand och höfter, ger handen information om höfternas position till ryttaren.

    När vi gymnastiserar hästen i olika övningar, böjer hästen sin kropp. Hästens kropp kortas på insidan och länger sig på utsidan. Detta innebär att musklerna blir kortare och drar ihop sig på insidan och längs och stretchas på utsidan.

    Den inre tygeln är alltid på den konkava sidan av hästen (i böjningen) oavsett vart väggen är, medan yttertygeln alltid är på hästens konvexa sida oavsett vart väggen är.

    När vi rider hästen i lateral böjning, är tygeln kortare på insidan än på utsidan. Om hästen har en korrekt böjning med den inre höften framåt och inre benet träder in mot tyngdpunkten, känns hästen mjuk och lätt i handen. Hästen stretchar mot den yttre tygeln och söker en lätt kontakt.

    Genom en ledande/direkt tygel kan vi direkt påverka hästens nos, huvud, nacke och hals till ställning, böjning till vänster och höger genom positionering från tyglarna, samt framåt-nedåt, framåt-uppåt och övergångar.

    Genom en indirekt tygel påverkar vi inte direkt till huvud och nos utan indirekt genom skuldrornas och frambenens position. Den indirekta tygeln fungerar ungefär som att rida med ett lasso för att flytta frambenen på hästen. I Arbete vid hand börjar vi arbeta hästen från marken i en cordeo/halsring, vilket förbereder hästen för ledande och indirekt tygelhjälp från ryggen.

    Den indirekta tygeln kan leda skuldrorna inåt genom indirekt yttre tygel. Och skuldrorna kan ledas utåt genom indirekt inre tygel. Som vi tidigare talat om, är svårigheten här att inte störa den ledande tygeln genom att minska ställning/böjning. Den indirekta yttre tygeln kan bara användas när den ledande inre tygeln behåller ställningen.

    I övningar kan vi t ex med en indirekt tygel be skuldrorna mer till insidan i övningen Öppna eller mer till utsidan i Övningen Sluta.

    Den indirekta tygeln kan också korrigera obalans i hästen som t ex när hästen faller på yttre bogen på volten och förhindra detta. Med en indirekt yttre tygel kan vi korrigera bogen. Eller när hästen faller på sin inre bog kan vi lägga inre indirekt tygel mot bogen och förhindra obalansen.

    Lär dig mer i privata studiegruppen:
    https://www.facebook.com/groups/Dancewithhorses

     

     

     

    Tyglarna formar en varsam förbindelse mellan hästen och ryttarens hand och tyglarna tillhör alltid hästen. Genom tyglarna håller du en fin förbindelse med hästen och de används alltid på ett givande sätt utan att använda musklerna, dra eller lägga tryck.

     
    Relationship-based-art-of-riding-logotyp

    Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras. 

    © 2014-2022 Anneli Westlund – Dancing With Horses

    All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.