”Ridningen ska inte vara ett tillfälle att mästra eller imponera på andra. Ridning är ett privat tillstånd mellan häst och människa. Två kroppar som ska samarbeta och röra sig i gemensam rytm. Två viljor som ska enas om samma sak. Man delar allt med den andre. Alla känslor, alla problem, alla styrkor. När prestigen försvinner från ridningen kan det fina växa istället och bli mer synbart.
Den verkliga motivationen bör vara att hjälpa varandra. Det får aldrig handla om lydnad, att en styr den andre, eller bestraffning. Det leder bara till spänning och tappad tillit.
För en människa att sitta på en häst och tillåta hästen till rörelse krävs mod och tillit. Men det krävs lika mycket av hästen. Att våga bära en människa. Känna sig kapabel att ta hand om henne. Låta sig påverkas av en annans kropp, tanke och själ. Känslan när det lyckas, när man kan springa snabbt tillsammans och är en, är euforisk”.
Förmedlat och nedskrivet i exakta ord av Susanne Strandelin 2/12-2020 i en djurkommunikation med min häst Mifune (bilden), översatt till engelska av AW.
”Ridning är ett privat tillstånd mellan häst och människa”.
Anneli har studerat vildhästbeteende och deras kommunikationssystem och sammankopplingsritualer i USA år 2014. Baserat på dessa ritualer har hon utvecklat Flockritualerna/Hästarnas Språk, till dansen med hästar med hästen fri från början, Liberty Dancing® ett registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket – med ensamrätt. Intrång beivras.
Bettlös Dressyr är den tredje grundstenen i skolan Relationship based Art of Riding® som börjar med hästen fri från marken med naturliga flockritualer och leder vidare till Arbete vid hand och bettlös utbildning av hästen i skolorna i gamla akademiska/klassiska skolan som nuförtiden nästan försvunnit, med The Art of Lightness – Touch Connection® .
Relationship based Art of Riding® är en dressyr som fysioterapi till för hästens välbefinnande och hälsa och vars mål är en andlig och kroppslig balans mellan häst och ryttare. En stolt, stark och välbalanserad häst och att uppnå samling på hängande tygel bettlöst, utan mekaniska medel med ridning som livskonst och meditation.
Touch Connection® – är skolan av lätthet från början, utan tryck/negativ förstärkning. Tryck är ingen hjälp! Lätthet är inget mål! Lätthet är här och nu och lätthet uppnås endast genom lätthet. Vi arbetar med beröring och stimulering, alltid i harmoni med hästen istället för tryck som är baserat på underkastelse och obehag.
Dressyr som fysioterapi
Relationship based Art of Riding® är ett koncept med helt relationsbaserad hästutbildning och dressyr för hästens välbefinnande från frihetsarbete till bettlös ridkonst. Målet med Relationship based Art of Riding® är att uppnå en djup relation med hästen genom medvetenhet och andlighet, uppnå en stark förbindelse och en hälsosam biomekanik.
Skolning av hästen sker på harmonisk väg till en stark, smidig, avspänd, hållbar och frisk ridhäst. Samt kunna utföra rörelser ur den höga skolan bettlöst med samling på hängande tygel och en-handsfattning i lätthet, balans och harmoni.
Skolan i Relationship based Art of Riding®är inte en disciplin i sig självt. Den stödjer hästar inom alla områden att behålla en hälsosam balans mellan sinne och kropp. Relationship based Art of Riding® är en filosofi som utesluter all användning av våld eller tvångsartificiella medel, men omfattar alla typer av hästar.
Relationen med hästen är kärnan i ridningen
Utbildningen är baserad på en djup relation med hästen och stor kunskap om hästen som varelse och ett ständigt sökande efter mental och fysisk balans, såväl i livet som i samvaron med hästen. Ridningen görs till en fin konst där relationen med hästen är kärnan i ridningen.
Hästen är ett uttryck av känslor och den förflyttar sig för att den känner för det. Vi lär oss att lägga upp det på ett sådant sätt att hästen känner för att röra sig vart, och hur människan vill att den ska röra sig. Det vi vill är att skapa det konstanta intrycket att när vi är tillsammans med hästen, hjälper vi den att befria den från stress och hitta vägar som gör livet enklare och undviker svårigheter.
Hästens erfarenhet blir inte att vi blockerar den utan snarare att när den stöter på något svårt och vänder sig till oss, föreslår vi alltid ett välkomnande alternativ. Hästar är följare av naturen och följer naturligt en sann ledare. Om vi är att räkna med, kommer hästen att ha för vana att vända sig till oss för stöd.
Att arbeta med hästen på detta vis, hjälper dess kropp att slappna av så den får en mer naturlig hållning. En hälsosammare form blir först möjlig, sedan behaglig och till sist en vana. Allt sker i balans. Ingenting är begärt och ingenting är påtvingat.
Många människor offrar kontakten med hästen för att utöva dominans och påskynda resultat. Vi kan pressa och tvinga hästen att underkasta sig, men vi får mycket bättre resultat från dess samtycke och genom att ta det långsamt, naturligt, mjukt och vänligt. Hästar söker naturligt vår kamratskap och det är mycket fler fördelar att basera vår utbildning på en hälsosam relation istället för dominans och tvång.
Detta autentiska förhållningssätt gentemot hästen är ett sätt att vara med hästen, att hantera hästen och att kommunicera med den, som leder till en djup förbindelse och som i sin tur leder till ett sätt att rida som hedrar och respekterar hästen, genom att etablera harmoni som basen för relationen. För både häst och ryttare ska det kännas som en glädjefull dans i harmoni och lätthet.
Principerna i Relationship based Art of Riding®
*Kommunikation helt baserat på relationen utan traditionella tryck- och eftergiftmetoder/negativ förstärkning
*Hästen börjar fri genom Flockritualerna, hästarnas språk – The Herd Rituals
*Stark förbindelse med hästen är basen
*Forma en välbalanserad, avspänd, villig och fri häst
*Lätthet är här och nu!
*Beröring, stimuli, paus och beröm istället för tryck och eftergift/negativ förstärkning, godis, klicker
*Skolning genom harmonisk beröring och stimuli
*Bettlös ridning som en fin konst – från grundskola till högskola
*Dressyren är till för hästen, inte hästen för dressyren
*Respekt och förståelse för hästens natur
*Uppnå samlad ridning på hängande tygel och en hand
*Uteslutande av alla former av straff, tvång och våld
*Uteslutande av mekaniska medel så som bett, sporrar och inspänningstyglar
*Forma hästen frisk, stark och hållbar som ridhäst i många år
*Den andliga kontakten är viktigast
*Meditation i rörelse (Qi Gong) som verktyg i ridningen med hållning, andning och medvetenhet för anpassning av ryggraden och stabilisering av både ryttare och häst
*Kommunikation genom SPIRIT-MIND-BODY
*Tanke och sits är den primära hjälpen och de andra hjälperna sekundära
*För alla discipliner så som fritidsridning, dressyr, westernridning etc.
Att arbeta med hästen på detta vis, hjälper dess kropp att slappna av så den får en mer naturlig hållning. En hälsosammare form blir först möjlig, sedan behaglig och till sist en vana.
Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras.
Vad är lätthet och hur uppnår vi det? Lätthet börjar med hanteringen av hästen från marken. Lätthet går åt båda hållen. Det handlar om att vi ger lätthet till hästen och hästen ger lätthet tillbaks. Lätthet uppnås genom lätthet. ”The Art of lightness™”.
Det handlar om hur vi berör hästen med våra händer, hur vi hanterar grimskaft och tyglar och hur vi använder skänklarna. När vi genom hjälperna kommunicerar en idé till hästen, vare sig det är med skänkelhjälper, tygelhjälper, sitshjälper eller spöhjälper, bör vi erbjuda dem med lätthet. Om hästen inte förstår eller motsätter sig, måste vi kommunicera det bättre, mer förståeligt. Ändra vår approach, men aldrig ge det starkare.
Att arbeta med lätthet handlar inte om att börja lätt och sedan förstärka hjälperna och använda dem starkare genom att göra det mer obekvämt eller till och med smärtsamt för hästen, tills den ger efter och underkastar sig vår vilja. Detta sätt – negativ förstärkning – är ett vanligt förekommande sätt att arbeta med hästar genom, men är dessvärre ingen behaglig upplevelse för hästen. Det är som att skrika ett ord på ett annat språk till någon som inte förstår det. Den personen förstår det ju inte bättre för att man skriker det.
Att använda tryck tills hästen ger efter, är att använda tvång, dominans och att förminska hästen. Även det lättaste tryck, hur varsamt det än ges, förminskar hästen när det är emot dess vilja. Det är underkastelse istället för samarbete. Man kan få en häst lätt genom att använda smärta, obehag och starkt tryck, men då har vi förlorat värdet av lätthet. Alltså spelar det stor roll hur vi uppnår lättheten och hur vi lär hästen lätthet.
Frihet istället för press, stimuli istället för tryck – The Art of Lightness™
I Relationship based Art of Riding® använder vi inte tryck, press, tvång eller dominans ända från frihetsarbetet upp till hög dressyr. Istället för tryck använder vi stimulering. En lätt beröring och fina nyanser av vibrering.
En häst kan känna en fluga landa på sin kropp, därför bör vi aldrig använda något starkare än detta. Vi börjar i hanteringen med att vänja hästen vid vår beröring med beröringsmeditation och sedan genom att förflytta den, eller en viss kroppsdel genom denna lätta beröring.
Efter frihetsarbetet börjar vi arbeta med hästen i Arbete vid hand för att utveckla de lätta hjälperna med en kvist eftersom vi behöver en förlängning av vår arm. Vi behöver uppnå att hästen reagerar på minimal stimulering för lätta hjälper, för att kunna utbilda hästen från markarbete och vidare upp till hästryggen. Vi behöver alltså lära hästen från marken först för att den ska kunna förstå hjälperna när vi rider.
Vi stimulerar hästen att förstå hjälpen och om inget händer handlar det ofta om att vi själva behöver inta rätt kroppsposition för att hjälpa hästen förstå vad vi vill. Hästen uppmuntras att stiga under ännu starkare med sina bakben. Genom detta arbete kommer hästen gradvis att svara på den minsta beröring av kvisten och en lätt indikation av handen, och förflytta den kroppsdel vi önskar i fler och fler steg. Dessa hjälper överförs sedan till ridningen.
Korrekt och felaktig lätthet i ridning
Tyvärr är det inte det vanligaste idag att se ryttare rida med lätthet, trots att det är det som borde utmärka ryttare på elitnivå. I tävlingsarenan ser vi ryttare som rider med hårda bakåtdragande händer och hästar helt på framdelen. I akademisk/klassisk dressyr är det fel att ha vikt i handen för en häst kan inte trycka emot handen utan att lägga vikten på bogarna.
Detta i sin tur blockerar den korrekta tre-dimensionella svängningen av ryggen som kommer från den framåtsvingande bakhoven. En tung hand komprimerar ryggraden och trycker bakbenen bakåt ut ur takten.
Från akademiska ridkonsten:
Vad är lätthet och hur uppnår vi det? Lätthet börjar med hanteringen av hästen från marken. Lätthet går åt båda hållen. Det handlar om att vi ger lätthet till hästen och hästen ger lätthet tillbaks. Lätthet uppnås genom lätthet. ”The Art of lightness™”.
Det handlar om hur vi berör hästen med våra händer, hur vi hanterar grimskaft och tyglar och hur vi använder skänklarna. När vi genom hjälperna kommunicerar en idé till hästen, vare sig det är med skänkelhjälper, tygelhjälper, sitshjälper eller spöhjälper, bör vi erbjuda dem med lätthet. Om hästen inte förstår eller motsätter sig, måste vi kommunicera det bättre, mer förståeligt. Ändra vår approach, men aldrig ge det starkare.
Att arbeta med lätthet handlar inte om att börja lätt och sedan förstärka hjälperna och använda dem starkare genom att göra det mer obekvämt eller till och med smärtsamt för hästen, tills den ger efter och underkastar sig vår vilja. Detta sätt – negativ förstärkning – är ett vanligt förekommande sätt att arbeta med hästar genom, men är dessvärre ingen behaglig upplevelse för hästen. Det är som att skrika ett ord på ett annat språk till någon som inte förstår det. Den personen förstår det ju inte bättre för att man skriker det.
Att använda tryck tills hästen ger efter, är att använda tvång och dominans och att förminska hästen. Även det lättaste tryck, hur varsamt det än ges, förminskar hästen när det är emot dess vilja. Det är underkastelse istället för samarbete. Man kan få en häst lätt genom att använda smärta, obehag och starkt tryck, men då har vi förlorat värdet av lätthet. Alltså spelar det stor roll hur vi uppnår lättheten och hur vi lär hästen lätthet.
Frihet istället för press, stimuli istället för tryck – The Art of Lightness™
I Relationship based Art of Riding® från Liberty till Piaff™ använder vi inte tryck, press, tvång eller dominans ända från frihetsarbetet upp till hög dressyr. Istället för tryck använder vi stimulering. En lätt beröring och fina nyanser av vibrering.
En häst kan känna en fluga landa på sin kropp, därför bör vi aldrig använda något starkare än detta. Vi börjar i hanteringen med att vänja hästen vid vår beröring med beröringsmeditation och sedan genom att förflytta den, eller en viss kroppsdel genom denna lätta beröring.
Efter frihetsarbetet börjar vi arbeta med hästen i Arbete vid hand för att utveckla de lätta hjälperna med en kvist eftersom vi behöver en förlängning av vår arm. Vi behöver uppnå att hästen reagerar på minimal stimulering för lätta hjälper, för att kunna utbilda hästen från markarbete och vidare upp till hästryggen. Vi behöver alltså lära hästen från marken först för att den ska kunna förstå hjälperna när vi rider.
Vi stimulerar hästen att förstå hjälpen och om inget händer handlar det ofta om att vi själva behöver inta rätt kroppsposition för att hjälpa hästen förstå vad vi vill. Hästen uppmuntras att stiga under ännu starkare med sina bakben. Genom detta arbete kommer hästen gradvis att svara på den minsta beröring och en lätt indikation av handen, och förflytta den kroppsdel vi önskar i fler och fler steg. Dessa hjälper överförs sedan till ridningen.
Korrekt och felaktig lätthet i ridning
Tyvärr är det inte det vanligaste idag att se ryttare rida med lätthet, trots att det är det som borde utmärka ryttare på elitnivå. I tävlingsarenan ser vi ryttare som rider med hårda bakåtdragande händer och hästar helt på framdelen. I akademisk/klassisk dressyr är det fel att ha vikt i handen för en häst kan inte trycka emot handen utan att lägga vikten på bogarna.
Detta i sin tur blockerar den korrekta tre-dimensionella svängningen av ryggen som kommer från den framåtsvingande bakhoven. En tung hand komprimerar ryggraden och trycker bakbenen bakåt ut ur takten.
Från akademiska ridkonsten:
”För att uppnå korrekt lätthet måste hästen bära bröstet, halsen, huvudet och ryttaren med bakdelen. En häst bör aldrig ridas med fel sorts lätthet eller med vikt i handen.
Ett exempel på fel sorts lätthet är när hästen går” bakom hand”. Den rullar ihop halsen, drar in huvud och nos mot bringan och är helt på framdelen. Hästen använder skulderbladen för att lyfta ryggen, istället för att lyfta den med bakdelen. För ryttaren känns hästen lätt i handen men detta beror endast på att hästen undviker kontakten med ryttarens hand.
Detta beror på obehag eller smärta genom ofta en för skarp hand och smärtsamt bett. Detta har idag, taget till det extrema, lett till den hemska tortyren roll-kur som är en otroligt smärtsam och skadlig form för hästen.
Det finns fler vanliga former av felaktig lätthet:
Hästens nacke och hals tycks bäras fint med huvudet lätt framför lodlinjen, men halsen är stel och blockerar svängandet av ryggen. Denna felaktiga lätthet kan ibland ses på hästar som rids utan huvudlag när de blivit inlärda denna position av halsen.
Hästens nacke och hals bärs för lågt och gör hästen tung på framdelen och tar bort framåtrörelsen. Ryttaren kan släppa tyglarna helt utan att hästen reagerar på det genom att söka framåt. Hästen bär huvudet högt, har en indragen nacke och hals som är komprimerad som ett dragspel. När ryttarens hand ger, följer inte hästen detta genom att stretcha sin hals.
Hästen har en nacke och hals som är uppsträckt för högt. Hästen tycks bära huvudet fint men i verkligheten tappar den halsen och bröstet mellan skuldrorna”.
Lätthet och balans börjar med hanteringen av hästen från marken. Lätthet går åt båda hållen. Det handlar om att vi ger lätthet till hästen och hästen ger lätthet tillbaks. Lätthet uppnås genom lätthet. ”The Art of lightness™”- Touch Connection.
Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras.
Att använda skänklarna på hästen handlar för de flesta framförallt om framåtbjudning. Det är vanligt att man ökar framåtbjudningen hos hästen genom en konstant begäran från ryttarens skänklar. Alltså att konstant ”driva” hästen framåt. Men har skänklarna egentligen någonting med framåtdrivning att göra?
Skänklarna har egentligen en hindrande effekt med intensiteten de används med. Handen kan agera direkt på hästens nos eller i dess mun genom tyglarna, men det finns ingen fysisk länk mellan ryttarens skänklar och hästens bakben.
Det ligger förstås i hästens djupaste natur att när den greppas av någon på varsin sida av ryggen, kommer hästen reagera som om den blir attackerad av ett rovdjur. Hästen blir spänd eller försöker bli av med inkräktaren (ryttaren). I detta fall ser hästen sporrar som ett rovdjurs klor som ökar upplevelsen av att bli attackerad ännu mer.
Motsägelsefullhet dödar framåtbjudningen
I min klassiska ridkonstutbildningen (Philippe Karls School of Lightness m.fl.) fick jag lära mig skillnaden mot den moderna ridningen som vi ofta ser idag. Nämligen att man använder samma ”framåtdrivande skänkel” när man saktar av hästen som när man ber den gå framåt. Men förstår hästen verkligen det och till vilken nytta används denna framåtdrivande skänkel så motsägelsefullt? Hästen försöker naturligtvis röra sig framåt men en ”engagerad” sits och ”aktiv” hand används för att avskräcka eller straffa hästen och den har just förstått med ängslan att skänklarna inte längre betyder framåt! Om hästen nu nästa gång tvekar för att gå framåt när skänklarna används men då blir straffad, kan inte hästen förstå denna motsägelsefullhet.
Skänklar som pressar och trycker och händer som samtidigt förhåller gör att framåtbjudningen blir lika med noll. Man har dödat energin. Som en förare i en bil trycker på bromsen samtidigt som denne gasar. Resultatet blir att däcken slits ut. Om föraren trycker på bromsen och gasen samtidigt, slits bromsarna ut och bränslet slösas bort!
Om man använder konstanta och hårda skänklar utan något resultat dras lätt slutsatsen att hästen är okänslig eller lat. Men visst vet vi att hästens hud reagerar mycket väl om en fluga landar på den? En ryttare som använder mera och starkare skänklar när en häst inte reagerar, är som en lärare som skriker ett ord som eleven inte förstår! Less is more! Läs om Touch Connection® .
Ju mjukare skänklarna är, desto lättare kan man kommunicera med hästen genom dem. Om hästen behöver en stark skänkel för att reagera så har man lärt hästen att inte reagera för den kan fortfarande reagera på en fluga. Starka skänklar gör hästen trög och skänkeldöd. När man pressar med underskänklarna förstör man också sitsen.
I dagens ridning hör man ofta ”Mera skänkel, starkare!” Och alla tycks tycka att det är bra att man ”rider starkt och hårt”. Detta fokus är en stor oförståelse för hästen och producerar ryttare som rider med musklerna istället för med lätthet, sinne och känsla.
Ryttare gör ofta hästarna okänsliga för skänklarna utan anledning och ger dubbla budskap som förstör utbildningen och motorn i den: framåtbjudningen. Detta ger en muskulär stil av ridning genom att arbeta hästen med tvång och kompression och de flesta hästar klarar inte av dessa ”svårigheter”. Utan en villig framåtbjudning har vi ingen ridkonst.
Meningen är ju att vi ska ge så lite hjälper som möjligt, så mjukt som möjligt och under så kort tid som möjligt = lätthet. Lätthet är endast en beröring. Har det blivit tryck har vi redan använt för mycket. Vi kan inte förbättra hästens rörelser eller framåtbjudning och därmed hästens skolning genom att konstant behålla rörelsen, eller ens be om mer aktivitet genom att använda starkare skänklar (negativ förstärkning). Tryck och press är ingen hjälp!
Ett utav målen med dressyr är för ryttaren att agera med färre och färre hjälper. En häst som är välskolad är ”lätt för skänkeln” och kan ridas så ofta som möjligt med skänklar som är avslappnade och draperade längs hästens sidor uppifrån och ned. Framåtbjudning är viktigt och en häst med framåtbjudning är mentalt i ”startblocken” och tycks gå framåt innan ryttaren ber och sänker aldrig sin motivation eller arbetsnivå på eget initiativ.
Framåtbjudning är nummer ett. Att börja med ett lätt tryck och sedan förstärka (negativ förstärkning) är inte att rida med känsla och lätthet. Det är att arbeta med obehag och rädsla för det är alltid ett bakomliggande hot om att något obehagligare, skarpare eller smärtsammare kommer om hästen inte lyssnar. Därför är tryck- och eftergift ett stort problem i hästträning och ridning. Men eftersom det är baserat på rädsla fungerar det bra då hästens instinkt säger den att lära sig att undvika obehaget eller smärtan. Det är inte harmoni! Hästar har en naturlig instinkt att gå emot tryck, så varför ska vi arbeta emot hästen?
Hjälper är inte tryck och lätthet är inte ett mål. Lättheten är här och nu.
I och med att det går emot hästens natur att röra sig framåt när man trycker/pressar med skänklarna så betyder det ”nej” för hästen. Föreställ dig att någon står bakom dig och håller armarna tätt runt dig. Det blir svårt för dig att gå framåt. Men om personen har öppna armar går det lätt.
Korrekt användning av hjälperna beror framför allt på dess natur hellre än dess intensitet. Korrekt ridning är när det går mot färre och färre hjälper, utvecklar hästens vilja att gå framåt och ger framåtbjudning med en eftergift och låter hästen utföra det i självbärighet.
Skänklarnas uppgift
Skänklarna har till uppgift att föra hästens höfter och detta jämförs inom viss ridkonst som att man ramar in hästen efter en hästflocks principer. Hästen rör sig i mitten av flocken och följer tillitsfullt flockens alla rörelser. Skillnaden är att ryttaren berör hästen även fysiskt med skänkeln och uppmanar muskeln att dra ihop sig och därmed sträcker den sig på andra sidan. Därför är egentligen skänkeln ingen framåtdrivande hjälp utan en samlande som drar ihop underlinjens muskulatur medan överlinjens muskulatur välver sig uppåt.
I Relationship based Art of Riding® följer skänklarna sitshjälpen som är den primära hjälpen, efter behov. Skänklarna kan vara böjande, inramande, samlande och stabiliserar upp ryttarens sits.
Innan du kan kommunicera med skänklarna behöver du ha en bra neutral position med långa ben som du tänker dig är jordade i marken. Skänklarna ska aldrig klämma, trycka eller pressas mot hästen. Skänkeln kan vibrera och stimulera lätt istället för att dra upp den och trycka. Vibrering involverar hela benet och påverkar ända upp i sittbenet.
Skänklarna kan delas upp i överskänkel och underskänkel. Överskänkeln går från ditt sittben till ditt lår och underskänkeln från ditt knä och din vad till hälen. Skänkelhjälpen delas också upp i innerskänkel och ytterskänkel.
Din inre skänkel är alltid placerad på den konkava/böjda sidan av hästen, och din yttre skänkel är alltid placerad på den konvexa sidan av hästen oavsett vart väggen är. När du rider i höger eller vänster sits placeras din innerskänkel naturligt vid sadelgjorden. Din ytterskänkel kommer naturligt vara bakom sadelgjorden för dina höfter kommer vara parallella till hästens höfter.
Din innerskänkel kan flytta bakdelen till utsidan som i rörelsen Öppna. Din ytterskänkel kan flytta bakdelen till insidan som i rörelsen Sluta. Hästens bakben guidas av dina skänklar.
Du kan ge skänkelhjälpen:
När hästens bakben lämnar marken
När hästens bakben är i luften
Skänkelhjälp för att samla hästen används i ögonblicket bakbenet börjar lämna marken. Du uppmuntrar då samling genom att reducera påskjutet bakåt.
Skänkelhjälpen kan ges på två ställen:
Med din inre skänkel vid sadelgjorden. Hästens konkava sida.
Med din yttre skänkel bakom sadelgjorden. Hästens konvexa sida.
Skänkelhjälpen kan användas:
Ensidigt med en skänkel i taget
Tvåsidigt med båda skänklarna samtidigt
Lär dig Hemligheten till lätta skänklar och Hur du skolar hästen för skänkeln gratis i min privata studiegrupp
Hästar är ofta rädda för bettet eftersom det ligger mot hästens mest känsliga del som är full av nerver – tungan, och kan orsaka smärta vid minsta obalans eller okänsla från händerna. Ett bett är från början uppfunnet för att kontrollera hästen, vilket jag tror de flesta använder det för än idag.
Ett bett kan användas mjukt och med den bästa intention men väldigt få ryttare har den kunskap eller känsla som krävs. Och även om det vore så, är ett bett helt oskadligt då? Stämmer det att det bara är handen som är av betydelse i fall bettet är smärtsamt och skadligt för hästarna eller ej?
Ofta hör man att ett bett inte är hårdare än handen som håller i tygeln. Men de senaste årens studier och forskning visar att det inte riktigt är sant. Ett bett utövar ett negativt tryck på tunga, laner och slemhinnor bara genom att finnas i hästens mun. Däremot har kraften i tygeltagen betydelse för hur STOR skada bettet kommer att göra.
Forskning visar också att ett bett är orsaken till över hundra beteendeproblem. Även för rutinerade ryttare och kuskar finns det en överhängande risk för skador i hästens mun med ett bett. Effekterna av bettet och hur det påverkar hästens munhåla är okänd för de flesta utom för hästtandläkare och forskare. Studier har visat att det är stor variation mellan hästar hur mycket utrymme de har i munnen där bettet placeras mellan under- och överkäke vid lanerna.
Hur påverkas munnen av ett bett?
Det finns vassa kanter på hästens tänder som ställer till problem när man sätter in ett bett. Hos en häst med stängd mun utan bett ligger tungan tryckt mot gomtaket men med ett bett i munnen trycks tungan ned mot underkäken och bettet. Här finns risk att tungan kläms mellan bett och underkäke och orsakar skador, och att bettet pressar tungan mot tändernas vassa kanter och ger sår. När vi betslar hästen kommer vi även att påverka en mängd olika naturliga reflexer i lanområdet och nerver i gommen som reagerar.
Bettet påverkar också hästens möjlighet att producera saliv och svälja och hela andningen. Speciellt kapplöpningshästar kan drabbas av kvävning när de ansträngs hårt med ett bett i munnen.
Som om inte detta vore nog används ofta också traditionellt en nosrem för att stänga igen hästens mun. Nu får hästen ännu svårare att andas. Detta är en alltför vanlig lösning för ryttare och kuskar gällande beteenden som öppen mun, tungan utanför munnen, tungan över bettet etc. istället för att ta hand om orsaken.
Hästar som lägger tungan över bettet gör det av en anledning – för att skydda gommen när bettet tar i där. Detta beteende kan vara reflexmässigt som när hästen matar bak fodret med tungan när det är fullt i munnen. Vissa löser problemet med att binda fast tungan med ett tungband och konsekvenserna blir ett jack rätt över tungan. De mentala och emotionella skadorna på hästen vill vi nog inte ens tänka på.
När ett tvådelat betsel ligger över tungan skapas en skarp brytpunkt som lätt trycker mot gomtaket. Ett tredelat bett är att föredra framför tvådelat eftersom de tre länkarna ligger bättre. Ett bett med hävstång ökar kraften i tygeltagen och därigenom även skaderisken. Hävstångsbetsel skall alltid användas med kindkedja. Ett odelat betsel av denna typ är att föredra eftersom mundelen ligger mer stabilt och risken för klämskador minskar.
Ett bett med tungfrihet sägs tillåta hela tungan att få plats i porten(upphöjda bågen), men tungan fyller hela munnen och tar i mot tänder och gom. Tungan flyter ut mot lanerna där det inte finns tänder. Tryckpunkter skapas av ett bett med tungfrihet, vid hörnen av tryckfrihetsbågen mot tungan och om porten är bredare än lanerna kläms tungan ordentligt.
Andra problem kan vara att porten också kan ta i gommen och att bett och båge roterar när man tar i tyglarna. Begreppet tungfrihet går alltså i verkligheten aldrig att uppnå eftersom det inte finns något utrymme mellan tunga och gom då munnen är stängd.
Ett rakt bett fördelar trycket jämnt över hästens tunga och ligger mer stilla. På grund av det trånga utrymmet är det bättre med ett smalt bett men det trycker lättare in i tungan. Med ett kandar dras bettet upp och ner i hästens mun upp till 2 cm varje gång man tar i eller släpper efter i tyglarna. Bettet trycker in i tungan och det bildas en kulle som trycks uppåt. Konsekvensen blir ofta att hästen lyfter bak tungan för att undvika smärta. Det finns också en överhängande risk att kandaret kolliderar med tränsbettet.
Om man rider med bett rekommenderar hästtandläkare generellt att tänka på följande:
*Välj allra helst ett rakt eller tredelat betsel.
*Variera bett ofta. Det är bästa sättet att minimera skador. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen.
*Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i rad.
*Växla med bettlöst alternativ.
*Variera typ av nosgrimma och dess placering och rid helst utan. Nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan.
*Rid inte med nosrem runt munnen. Detta skadar tänderna, gör så att hästen inte kan öppna munnen och tala om att något är fel och begränsar andningen.
Fastställda skador utav ett bett
Den vanligaste orsaken till utvecklandet av undvikande beteenden eller aggressiva beteenden mot människor tros vara smärta i ryggen och i munnen. Bettanvändning kan leda till:
-Skador på laner, tunga, gom, underkäke och haka
-Benhinneinflammation i underkäken
-Skärsår i slemhinnan
-Svåra kroniska skador, bland annat i form av infektioner i käkbenet
-Benpålagringar som följd av inflammationer i lanerna
Hur vanligt är det med skador?
Majoriteten av alla hästar som rids eller körs med bett har skador i munnen. En svensk studie undersökte förekomsten av sår i munhålan hos drygt 100 hästar och slutsatsen blev att förekomsten av sår hade fördubblats efter ridning på ledat tränsbett och nosgrimma i sju veckor. Hästarna hade kommit direkt från sommarbete när studien inleddes.
De hästar som hade ridits regelbundet utan vila, med olika ryttare och bett visade mycket stor förekomst av skador och sår i munnen. 94 % av hästarna hade sår eller ärrvävnad efter gamla sår i munhålan men ändå hade inte någon av ryttarna i studien märkt att hästen hade ont i munnen.
Många hästar visar missnöje, signaler och beteenden utan att för den skull bli lyssnade på. Många ryttare och kuskar löser i stället problemet med att dra ihop nosgrimman hårdare eller spänna åt en nosrem runt munnen. Detta döljer bara symptomet för orsaken och problemet finns fortfarande kvar och hästen får leva med smärtan. Beteenden som kan vara symptom på smärta ifrån bettet kan vara:
Gapar
Lägger tungan över bettet
Är ”tjafsig” och bråkig i munnen, tuggar och fixar med bettet
Vägrar gå framåt
Bockar
Sparkar bakut
Rusar mot hinder
Piskande med svansen
Huvudskakningar
Synliga ögonvitor
Bakåtlagda öron
Inlärd hjälplöshet (apati)
Bettlöst istället?
Om vi går in på de vanligaste anledningarna till att man använder ett bett så har vi:
För att kontrollera hästen
För att styra och stoppa hästen
För att mobilisera hästens käke
För att få känslighet och lätthet
För att rida med kontakt och få hästen på tygeln
För att få precision
Behövs ett bett för att uppnå detta? Det är många människor som bevisat vad de kan uppnå med hästarna utan att ha använt ett bett. T ex Klaus Ferdinand Hempfling som rider helt bettlöst och Alexander Nevzorov som lär sina hästar höga skolan Haute Ecole i bara en cordeo (halsrep).
I första hand handlar tvekan till ett bettlöst alternativ för människor om att de tror att det inte går att kontrollera hästen utan ett bett. En välutbildad ryttare har lärt sig att man inte använder tyglarna som stoppsignal annat än i nödfall. Man lär hästen i första hand att stoppa med inverkan från tanke, kroppsspråk och energi.
Att lära hästen att stoppa med ett lätt och smärtfritt tryck på nosryggen är mycket mer tillförlitligt än att dra den i munnen med ett bett. Ett bett kan ge kontroll i en nödsituation och kan få dig att känna dig tryggare. MEN smärtan och obehaget från ett bett kan få hästen att skena för det är en naturlig instinkt att springa ifrån smärta eller något som skrämmer den. Hästar kan också ta kontroll över ryttaren genom att greppa bettet.
Det finns inget bett i världen som kontrollerar en hästs känslor. Kontrollen sitter inte i munnen på hästen utan i sinnet. I en nödsituation behöver du böja hästens hals åt ena sidan. Då får hästen svårt att springa iväg med bara ena sidan av kroppen. Man lär hästen det först från marken eftersom det är en sårbar situation. Dock är detta ingen garanti att du verkligen kan böja hästen i en nödsituation. Att rida ut i naturen utan ett bett är alltid en större säkerhetsrisk som ryttaren noggrant bör ta i beaktande.
Det behövs inte ett bett för att böja hästen. Allt handlar om att ha en kommunikation med förtroende med hästens sinne – inte att kontrollera den med tvång och smärta. MEN ett bett ger en ryttare mer trygghet i en sådan situation och i de flesta fall kan man stanna en häst i en nödsituation. Riskera aldrig din säkerhet om du inte känner dig trygg i att t ex rida ut i naturen bettlöst.
Att få en häst som har självkontroll, d.v.s. inte rusar iväg, lärs genom att först rida med långa tyglar i alla gångarter. Kontroll kommer inte genom restriktioner utan genom frihet.
Det sägs att en häst som är riden på bett inte kan vänja sig vid bettlöst över en natt, att det kräver stor kunskap hos ryttaren att skola om hästen och att det kommer att ta lång tid. Tyvärr riskerar sådana rykten att sakta ner omställningen till bettlösa huvudlag helt i onödan.
Studie Från Bett Till Bettlöst
När 605 hästägare i en studie bytte till bettlöst huvudlag – från en dag till en annan – så framkom det att man på en gång blev av med en stor mängd oönskade beteenden som hästarna uppvisat, som istadighet, huvudskakningar, hett temperament och ovilja att ta tygeltagen. Även hästarnas andning och rörelsemönster påverkades omedelbart positivt av att bettet plockades bort.
En annan missuppfattning kring bettlösa alternativ är att man helt enkelt inte kan utbilda sin häst lika effektivt utan ett bett. Även detta har motbevisats i forskning. Under en australiensisk studie utbildades unghästar, både från marken med longering/tömkörning och under ryttare, en grupp med bett och en grupp med bettlöst huvudlag.
Resultaten visade att de hästar som ingick i den bettlösa gruppen presterade minst lika bra, om inte bättre, än den grupp med hästar som ridits in med bett. Den bettlösa gruppen visade mindre frustration, sänkte huvudet till en mer avspänd form under arbete och hade lägre puls än gruppen som utbildats med bett.” Ur forskningsrapport från Djurens rätt.
Bettlösa huvudlag utövar även de ett tryck måste vi vara medvetna om, men eftersom det inte finns något i hästens mun benämns de som snällare mot hästen och icke-invasiva.
Traditionella bettlösa träns som hackamore, bosal och sidepulls bygger ofta på en smärtbaserad mekanism för kontroll så bara för att man rider bettlöst betyder det inte att det är oskarpt. Om du går över till ett bettlöst alternativ bör du leta efter ett som inte är tvångsbaserat utan är konstruerat ungefär som en grimma och att det inte har hävstångsverkan eller är spänt runt nos och käke.
Genom att rida bettlöst utan smärtmekanism finns det inget i hästens mun som tillfogar obehag, smärta eller skador. Du utvecklar en kommunikation på ett högre plan med en helt annan känsla. Du kan till och med rida med så gott som bara tanken. Ett bett behövs inte. Vare sig för kommunikation, precision eller kontroll.
Alla beteendeproblem som normalt uppkommer med ett bett försvinner och hästen blir mer stadig, uppmärksam, harmonisk, avslappnad, samarbetsvillig och uttrycksfull. Framåtbjudningen ökas och ett starkt förtroende för ryttaren etableras.
Om vi för ett ögonblick tror att ridning eller körning etc. har att göra med vad vi sätter i hästens mun så är vi helt fel ute. Det är inte hästens mun vi rider – det är sinnet, fötterna och hela dess kropp! Ett bett i munnen är inte nödvändigt för att uppnå biomekanik, form och kommunikation för att kunna utföra allt det vi vill och med ett fantastiskt resultat!
Ofta hör man att ett bett inte är hårdare än handen som håller i tygeln. Men de senaste årens studier och forskning visar att det inte riktigt är sant.
Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras.
För att utveckla dig själv som ryttare, måste du utveckla medvetenhet om din egen kropp. Om du på hästryggen lutar dig eller viker dig åt höger eller vänster i skuldror, midja eller höfter, kollapsar i ena sidan av bålen, blir ena sidan kortare än den andra.
Detta påverkar hästen. Om du har en tendens att luta dig framåt när du rider, får du en nersatt rörlighet i dina höfter och får svårare att följa hästens rörelse.
Om du lutar dig för mycket bakåt med överkroppen, resulterar det i spänning i ländryggen och nacken. Då kan du inte sammansmälta med hästen och ge fina signaler genom sitsen. Du sitter redan från början i obalans. All statisk spänning i musklerna hindrar kroppen från att uppta rörelsen från hästen och hindrar känslan av att “sammansmälta med din häst”. Bäckenet och ländryggen är balanscentrum och huvudnycklarna till balans i resten av kroppen.
Människor är naturligt osymmetriska, precis som hästar, därför har många en tendens att ha en skuldra eller höft mera framåt eller mera bakåt än den andra. Vi är starkare i ena höften etc. Detta påverkar förstås hästen rejält när vi rider. Vi måste därför aktivt rotera ryggraden i kompensation så att våra skuldror och höfter blir parallella med hästens.
Även vår andning påverkar hästen i allra högsta grad. Andningen påverkar vår hållning och hållningen påverkar andningen. Med hjälp av Qi Gong lär man sig en djup och långsam andning som ger oss en känsla av lugn, reducerar ängslan och nervositet och hjälper till att balansera kroppen.
Hästar är väldigt känsliga för vår andning eftersom de är bytesdjur och vet att de första tecknen på rovdjur i gräset är att bli fixerad i blicken och hålla andan. Lär dig rida i meditation och medvetenhet.
Känna hästen
För att kunna “se” in i hästens kropp med sätet handlar det egentligen om att utveckla förmågan att känna in i sin egen kropp. Du kan känna hur hästen flyttar din kropp och din sits. Från detta kan du veta hur hästen förflyttar sin egen kropp och med denna kunskap kan du ge signaler till hästen och hjälpa till att vara i balans i alla rörelseflöden.
Att utbilda sin sits är så att säga som att lära sig blindskrift med sätet. Du lär dig en bokstav/känsla i taget och bygger ett helt alfabet/sätesskrift lite i taget. Man måste ha nyfikenheten att känna in i hästens kropp och sin egen och vara jordad och närvarande, i kontakt med sig själv och hästen när man rider.
Innan vi kan börja guida hästen med sitsen är det viktigt att först observera hästens rörelser och lära oss känna vad hästen gör med sin kropp. Du behöver kunna känna när en hov är i marken eller i luften.
Känn hur hästens bröstkorg svänger från sida till sida. Känn hur ditt inre knä går neråt, ditt inre sittben går ner och framåt och hästens bröstkorg svänger till utsidan. Genom din sits sammankopplar du med hästens ben och synkroniserar med din häst.
Vi analyserar uttrycken vi får från både vår egen och hästens kropp så att vi kan hjälpa varann att komma i balans. Du blir en vänlig, lyssnande och hjälpsam partner till din häst. I början koncentrerar du dig på att känna en sak i taget, t ex när det inre bakbenet är i luften men med övning kan du fokusera på andra saker också.
Sitsen och vikten som en hjälp
En ryttare som har en bra sits som tillåter sätet att röra sig smidigt med hästen, kan använda det som en hjälp eller vikthjälp. Det är en hjälp av balans. Hästen känner av och påverkas av denna vikthjälp som variationer i ryttarens balans, på samma sätt som om ett barn sitter på våra axlar.
En känsla och kroppslig förståelse kan bara upplevas. Ingen kan ge det till dig. Erfarenheten av känslan i din kropp kan bara du känna!
Hästens ryggrad rör sig horisontellt och människans ryggrad rör sig vertikalt under ridning. Rörelsen från hästens ryggrad måste tas upp genom ryttarens ryggrad för att undvika förslitning och obehag på bådas kroppar. Hälsosam rörelse kommer bara genom en balanserad kropp utan spänning. Detta gäller både häst och ryttare!
Om du skakar din hand så snabbt du kan, sedan spänner pekfingret… och skakar igen… Visst har du en helt annan upplevelse av rörelsen i din hand nu? Genom denna övning förstår du att varje liten spänning i kroppen påverkar hela kroppen att bli spänd.
I Relationship based Art of Riding® är sitsen den primära hjälpen. Alla andra hjälper är sekundära och menade att hjälpa hästen förstå att följa sitshjälpen.
Eftersom sitsen är den enda hjälp som inte kan tas bort, är det naturligt och logiskt att ta den hjälp (sitsen) som vi inte kan sluta använda som den huvudsakliga hjälpen till att kommunicera med hästen.
Då kan vi så småningom sluta använda skänklarna, tyglarna och rösten. Sitsen är den enda hjälp vi inte kan sluta använda, därför försöker vi kombinera hjälperna i sitsen. Det kräver förstås utbildning av ryttaren.
Förr i tiden utbildades unga ryttare på en perfekt utbildad häst mellan pilarerna bara sittandes för att utveckla känslan in till hästen. Sitsen ger känslan och den behöver otroligt mycket tid och övning. Vi människor har så mycket problem med lutningar, spänningar och stelhet i kroppen att det tar en livstid att öva sig.
Med sitsen får man information från hästen men man måste också kunna ge information tillbaka och det är bara möjligt med stor kroppsmedvetenhet.
Att uppnå kontroll över sin egen kropp och sina känslor är ett livslångt projekt och att utveckla sin sits. Tänk att det ska vara som att stå på sina egna två ben, med en häst emellan.
Att finna sin balans som om man står på sina egna ben, jordad, och om hästen plötsligt togs bort och man ramlade ner, skulle man ändå landa på fötterna. Sitsen ska vara funktionell utan att skada ryttarens rygg eller hindra hästens rörelse. Det är viktigt att arbeta med sin sits för man bär sig själv på hästryggen på samma sätt man bär sig själv i det dagliga livet när man går, står och sitter.
Första ridövningarna är sitsövningar på longeringsvolten. Det bästa är att börja i en barbackapad för att få en starkare känsla av hästen och dess rörelser. Som ryttare lär man sig att andas djupt och lugnt, hitta balansen och sittbenen och slappna av i sätesmusklerna. Skuldrorna är parallella med hästens skuldror och höfterna parallella med hästens höfter.
Du behöver utveckla en oberoende, balanserad och centrerad sits med tyngdpunkten av din kropp i linje med hästens. När ryttarens centrum är i linje med hästens kan hästen vara balans och behålla sin hälsa. Med din sits kan du guida din häst till att böja höger eller vänster, gå framåt eller bakåt, dirigera eller samla.
Sitsen kan delas upp i:
-Dirigerande sits
-Böjande sits
-Samlande sits
En dirigerande sits har med riktningen att göra då din tyngdpunkt indikerar riktningen hästen ska gå i. Genom vänster sits eller höger sits indikerar vi höger eller vänster böjning med vår egen kropp.
I vänster sits är hästen böjd åt vänster med innerskänkel vid sadelgjorden verkande framåt/nedåt och ytterskänkeln bakom sadelgjorden. Vår vänstra höft är mer fram och vår högra höft mer bak. Vår vänstra skuldra är mer bak och höger skuldra mer fram. Precis som att själv gå en cirkel.
Hästen stretchar de yttre ryggmusklerna, därför får du aldrig sitta med mer vikt på utsidan då detta skulle förhindra det. Så du bör ha lite mer vikt på insidan.
Den samlande sitsen fångar bakbenen vilket reducerar påskjutet bakåt så hästen uppmuntras att samla sig och stiga mer under sig. Hästen böjer skankerna och tyngdpunkten kommer gradvis mer bakåt.
När du har en sammankopplad sits med hästen, kan du rida hästen i huvudsak från sitsen med´descente de mains´utan att använda tyglarna när balansen, smidigheten, tempot och rytmen är korrekt.
Hästen stannar i rörelsen utan hjälp av ryttarens händer och är mjuk lätt och självbärande. Ryttaren känner bara vikten av tyglarna i händerna. Hjälperna vilar och ryttaren bekräftar och belönar därigenom korrektheten.
´Descente de jambes´ relaterar till skänkelhjälpen. Hästen är i självbärighet i korrekt balans, hållning, rytm etc. och skänklarna är eftergivna.
En ryttare som har en bra sits som tillåter sätet att röra sig smidigt med hästen, kan använda det som en hjälp eller vikthjälp. Det är en hjälp av balans.
Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras.
Basen av skolningen i Dansa med hästar – Relationship based Art of Riding® från Liberty till Piaff – bettlöst är att det är ett språk av beröring som stödjer att arbeta med känsla och energier. Hästens språk är känsla. Hästar är varelser av känslor och lever i sinnenas värld.
Med dem handlar det om flöde, känsla och energi. Om vi tvingar fram en relation med en annan människa, kan vi få den personens fysiska närvaro men vi kommer inte att ha någon av fördelarna av en riktig, ömsesidig och förenad relation. Om vi väljer en kärleksfull väg för oss själva utifrån hjärtat, tar vi en glädjefull väg och vi skapar konst av ren glädje.
Om vi använder tvång kan vi få hästen att göra det vi vill, röra sig dit vi kräver eller hålla korrekt position, men det är ingen konst och om tvång används på någon nivå kommer vi aldrig att uppnå förmågan och poesin som hästen är kapabel till.
Utan att hästens sinne arbetar i harmoni med ryttarens sinne, finns det alltid någon nivå av motstånd. Många ryttare arbetar konstant med att övervinna motstånd, men när det finns motstånd, har rörelse en skadlig effekt på kroppen och har inget estetiskt värde.
Genom att arbeta med känsla, finns det inget motstånd. Vi blir aldrig indragna i en kamp och vi skapar istället en vana hos hästens sinne att söka harmoni med ryttaren. Hästen söker ryttarens beröring, och följer den beröringen dit den leder – Touch Connection®.
Båda individerna är fria att uttrycka sig i ett glädjande utbyte av varandra. När det är flytande, elastiskt och fritt, har rörelsen en positiv effekt och hästen kan uppmuntras att finna sitt optimala steg, sin mest gynnsamma form, stolthet och grace – och rörelsen blir förbluffande vacker.
Hur får vi rörelsen?
Vi kan få rörelse genom tvång, dominans och aggression, men vi kan inte få harmoni och perfektion. Inom den traditionella ridningen är idén om att rida hästen mellan hand o skänkel i korrekt form, något som åläggs hästen genom ingripande av ryttaren. Ryttaren sätter hästen i “en ram”.
Problemet med detta är att vi faktiskt inte kan placera hästen i en korrekt ram. För att vara balanserad måste hästen placera sig själv. Balans kommer från känsla och är mycket mer precist och värdefullt än vi kan uppfatta från utsidan, oavsett hur många böcker vi läst om dressyr och biomekanik.
Ryttarens första uppgift är att förstå hästen och lära sig kommunicera med den genom ett gemensamt språk baserat på relationen. Lära sig rörelserna och gångarterna hos hästen, och hur dess förmåga att förflytta sig påverkas genom dess hållning. Ryttaren placerar sedan inte hästen, utan kultiverar relationen med hästen som ger ryttaren rätten i hästens sinne att uppmuntra den att för sin egen skull göra en mer balanserad och bekväm förflyttning.
Den välutbildade ryttaren tar sig tid att i sin egen kropp skapa en smidig, balanserad bärighet så att när denne sammansmälter med hästen i rörelse, bidrar kroppen till den harmoniska rörelsen som vi söker ifrån hästen. Ryttaren lär sig också att använda hjälper som inte motsätter sig hästens rörelser, utan som följer och naturligt uppmuntrar den att inta formen, gångarten och riktningen som ryttaren önskar.
Tyglarna är en viktig kommunikation mellan hästen och ryttaren men är i Relationship based Art of Riding® en sekundär hjälp. Sitsen är den primära hjälpen (förutom visuell tanke och energi/chi) så det mesta man ber hästen om görs i huvudsak från sitsen.
I de ögonblick hästen inte förstår sitsen behövs dock en sekundär hjälp. I detta fall är handen en sekundär hjälp. Om hästen t ex inte förstår halten genom sitsen, går handen in och ber hästen lyssna till handen.
Först behöver man alltså en bra utbildad sits och en bra utbildad hand som en sekundär hjälp som förklarar för hästen vad den skulle ha gjort på sitshjälpen. Vi lär hästen en hjälp i taget och målet är som alltid att ta bort alla hjälper utom sitsen.
Tyglarna formar en varsam förbindelse mellan hästen och ryttarens hand och tyglarna tillhör alltid hästen. Genom tyglarna håller du en fin förbindelse med hästen och de används alltid på ett givande sätt utan att använda musklerna, dra eller lägga tryck. Eftersom människor är taktila vill vi naturligt kommunicera med en häst genom tyglarna med våra händer istället för vår sits och engagera hela vår kropp att vara en kommunikationshjälp. Detta behöver vi överkomma.
När vi rider, behöver vårt sinne kommunicera i tysthet med hästen om vad vi vill förmedla genom tyglarna. Vi behöver vara uppmärksamma på vår andning och hålla oss fokuserade på känslan och sammankopplingen vi vill uppnå.
Du använder aldrig handen bakåt eller drar ihop hästen och gör den trång i nacken och kort i halsen. Du rider alltid för att ge hästen en lång hals och frihet i rörelsen. Din känsliga hand tar emot information och känner hästens kropp genom tyglarna. Du är jordad och andas genom magen och är avslappnad.
De flesta ryttare rider med tryck- och eftergift för att få hästen att ge efter. Men tryck är vare sig varsamt eller en hjälp, speciellt inte i en hästs känsliga mun! Använder man tryck så rider man inte med känsla eller med lätthet.
Tyglarna ska kännas avslappnade och mjuka för spänning i tyglarna är tecken på spänning i hästens kropp. Är hästen tung i tyglarna är den på framdelen. För att be hästen gå in i eftergiften vibrerar du lätt med lillfingret och inbjuder hästen att ta kontakten med din givande hand. Med hängande tyglar kan man ändå ha kontakt och känna hästen genom tyglarna, t ex hur bakbenen rör sig.
Handen är alltid beroende av en bra sits för handen enbart kan inte bli bra om sitsen inte är bra. Genom en kunnig och oberoende sits känner man in hästen och ger information, men en dålig sits kan den till och med säga det motsatta av vad handen gör. En bra sits gör att man sitter i balans och har en bra hand. Om inte ryttaren själv är i balans så kan inte hästen vara det, och därför inte kunna bära upp ryttaren.
Handen är sammankopplad med armen och axeln till ryggen och sitsen och är därför bara en sekundär hjälp, och inte där man i huvudsak använder händer och skänklar att rida hästen med och pressar hästen mellan hand och skänkel.
I flera skolor i klassisk dressyr är handen den primära hjälpen. Handen måste vara oerhört skolad men sitsen, ditt kroppsspråk är den enda hjälp du inte kan ta bort, därför är det logiskt att sitsen är den viktigaste kärnan i ridningen och det första att utbilda på longeringsvolten något som kommer från den akademiska utbildningen.
Handen som hjälp är ett kommunikationsmedel i två riktningar där hästen ger information in i ryttarens hand, och ryttaren ger genom handen information in till hästen. Informationen kan vara mer eller mindre ställning eller böjning, högre, lägre, vändning– ett givande av handen – där hästen ska reagera över ryggen.
Handen känner in i hästen om den är lösgjord. Om hästen är stel eller går emot så är hästen i obalans och den har inte förstått handen och då måste man förklara tygelhjälpen i små, små steg så att hästen förstår.
Den svåraste hjälpen är att lära hästen att svara korrekt till den givande handen, nämligen söka framåt-nedåt, att inte gå över hand, eller bakom hand. Handen/tygelhjälpen är en sekundär hjälp som går in och hjälper hästen om den inte följt sitsen – den primära hjälpen – genom att ge små “påminnelser”.
Om du drar i tyglarna orsakar det motsatt reaktion. Musklerna kommer då att hålla emot handen som drar och hästens bröst vrider sig i fel riktning. Vi använder inte traditionell tryck- och eftergift/negativ förstärkning då vi alltid vill rida i harmoni och lätthet från början utan hot om obehag.
När du som ryttare öppnar handen ska hästen bära sig själv utan att falla ihop eller springa iväg. Detta är inte att förväxlas med en häst som går “bakom hand”, håller sig själv tillbaka, har stel hals eller liknande. En häst som inte kan bära sig själv, kan inte heller bära en ryttare. Om hästen överför aktiviteten från bakdelen korrekt över ryggen, kan handen således samla information om denna aktivitet.
Tyglarna bör inte användas för att vända hästen, utan vara en sekundär hjälp till sitsen. Många ryttare använder ofta bettet och tyglarna till att vända hästen men hästens ben är sammankopplade till skuldrorna så därför bör bogarna föras mellan tyglarna.
Inre hängande tygel leder ut bogarna genom en lätt beröring med vikten från tygeln mot halsens insida, t ex för att göra en volt större. Men det är svårare att använda den yttre tygeln korrekt mot halsen (indirekt tygel/neck rein) för den måste användas så mjukt att inte tränset för huvudet till utsidan och förstör ställningen.
Då du använder tygeln för att föra hästens skuldror ligger den an mot hästens hals och du kan använda den som stimuli genom rytmisk touchering eller vibrering. Gör inte mer än så. Hjälp hästen i små, små steg. När hästen är i självbärighet utför hästen rörelsen själv- vilket alltid är målet – och tygeln ska vara eftergiven utan inverkan.
I Relationship based Art of Riding® rider vi bettlöst då ridkonsten inte är beroende av en bit metall. Manipulation av handen genom ett bett kan mätas fysiskt och hästens reaktion till manipuleringen är något hästen är lärd. Rörelserna måste förstås av hästen. Aktionen att söka framåt-nedåt till den givande handen är ett resultat utav stretching av överlinjen och det enda handen behöver göra här är att ge. Korrekt huvudposition måste ses i förhållande till den färdiga hästen vilket är en stor konst som inte kommer från ett bett.
Hästen utbildas både på marken och i ridning med bettlöst träns/cavesson. Handen arbetar med huvudet av hästen, med kraniet och ser om man genom kraniet känner atlasbenet, och känner om underkäken är avslappnad och följer rotationen av huvudet in till ryggraden.
Med denna väg kan vi påverka ryggraden medan ett bett påverkar på ett indirekt sätt genom påverkan av underkäken. När en ställning i nacken ges av cavessonen, följer i de flesta fall underkäken med in i den rätta rörelsen.
Målet är att rida med en tygelhand och det är traditionellt den vänstra handen som är tygelhanden och som leder tyglarna. Från baspositionen är varje liten rörelse en hjälp. Kom ihåg, tryck är ingen hjälp!
Hur Delas Tygelhjälpen In?
Tygelhjälpen delas in i följande:
-Inre och yttre tygelhjälp
-Ledande och indirekt/”trängande” tygelhjälp
Mot insidan leder tygeln bogen in, mot utsidan leder den bogen ut. I baspositionen placeras vänster hand (tygelhanden) ovanför manken framför naveln. Ryttaren använder vridning av handleden för kommunikation och genom förfinad kontakt mellan hand och höfter, ger handen information om höfternas position till ryttaren.
När vi gymnastiserar hästen i olika övningar, böjer hästen sin kropp. Hästens kropp kortas på insidan och länger sig på utsidan. Detta innebär att musklerna blir kortare och drar ihop sig på insidan och längs och stretchas på utsidan.
Den inre tygeln är alltid på den konkava sidan av hästen (i böjningen) oavsett vart väggen är, medan yttertygeln alltid är på hästens konvexa sida oavsett vart väggen är.
När vi rider hästen i lateral böjning, är tygeln kortare på insidan än på utsidan. Om hästen har en korrekt böjning med den inre höften framåt och inre benet träder in mot tyngdpunkten, känns hästen mjuk och lätt i handen. Hästen stretchar mot den yttre tygeln och söker en lätt kontakt.
Genom en ledande/direkt tygel kan vi direkt påverka hästens nos, huvud, nacke och hals till ställning, böjning till vänster och höger genom positionering från tyglarna, samt framåt-nedåt, framåt-uppåt och övergångar.
Genom en indirekt tygel påverkar vi inte direkt till huvud och nos utan indirekt genom skuldrornas och frambenens position. Den indirekta tygeln fungerar ungefär som att rida med ett lasso för att flytta frambenen på hästen. I Arbete vid hand börjar vi arbeta hästen från marken i en cordeo/halsring, vilket förbereder hästen för ledande och indirekt tygelhjälp från ryggen.
Den indirekta tygeln kan leda skuldrorna inåt genom indirekt yttre tygel. Och skuldrorna kan ledas utåt genom indirekt inre tygel. Som vi tidigare talat om, är svårigheten här att inte störa den ledande tygeln genom att minska ställning/böjning. Den indirekta yttre tygeln kan bara användas när den ledande inre tygeln behåller ställningen.
I övningar kan vi t ex med en indirekt tygel be skuldrorna mer till insidan i övningen Öppna eller mer till utsidan i Övningen Sluta.
Den indirekta tygeln kan också korrigera obalans i hästen som t ex när hästen faller på yttre bogen på volten och förhindra detta. Med en indirekt yttre tygel kan vi korrigera bogen. Eller när hästen faller på sin inre bog kan vi lägga inre indirekt tygel mot bogen och förhindra obalansen.
Tyglarna formar en varsam förbindelse mellan hästen och ryttarens hand och tyglarna tillhör alltid hästen. Genom tyglarna håller du en fin förbindelse med hästen och de används alltid på ett givande sätt utan att använda musklerna, dra eller lägga tryck.
Skyddat och registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket. Intrång beivras.
All information på denna sida skyddas av upphovsrättslagen. Alla rättigheter förbehållna.
We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking “Accept All”, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.
Anneli har studerat vildhästbeteende och deras kommunikationssystem och sammankopplingsritualer i USA år 2014. Baserat på dessa ritualer har hon utvecklat Flockritualerna/Hästarnas Språk, till dansen med hästar med hästen fri från början, Liberty Dancing® ett registrerat varumärke hos Patent- och Registreringsverket – med ensamrätt. Intrång beivras.
